söndag 14 december 2008

ESS – Ett Öresundsprojekt

ESS Scandinavia tar nu allt mer formen av ett gemensamt svenskt-danskt projekt. Nu meddelas nämligen att det blir ett delat värdskap mellan länderna om Lund går segrande i kampen mot Spanien och Ungern. Själva anläggningen, spallationskällan, kommer fortfarande att placeras i Lund men andra funktioner, exempelvis ESS Data Management Centre med beräknat 60 anställda, kommer att lokaliseras till Köpenhamn.

– Nu formas en solid internationell bas med utmärkta kommunikationsmöjligheter med Öresundsbron och Kastrups flygplats. Och vi kommer att ha två starka universitet som inte bara kommer att samarbeta, konkurrensen dem emellan är också viktig för att höja standarden, säger Colin Carlile till Sydsvenskan.
Öresundsperspektivet märks inte minst i den välgjorda informationsfilm om Lunds ESS-kandidatur som konsortiet nyligen släppte:




Vi tycker det är bra att ESS Scandinavia nu tycks kraftsamla. Det behövs. För en tid sen stod det nämligen klart att den spanska kandidaturen, för Bilbao, nu kan stoltsera med en hundraprocentig spansk finansiering av forskningsanläggningen. (Artikel i Sydsvenskan) Sverige har bara kommit halvvägs: 30% Sverige och 20% fördelat på Danmark, Polen och de baltiska länderna. Den spanska finansieringslösningen är sannerligen en fjäder i hatten i dessa tider av finansiell oro. Det gör nog att Bilbao får anses som favorit till värdskapet, trots att Lund av allt att döma har större vetenskapliga fördelar. Viktigt är nu att den politiska ledningen i Sverige och Danmark agerar kraftfullt och tydligt och inte visar samma passivitet som med MAX IV.

Äldre relaterad artikel:
ESS rör hela Öresundsregionen (Sydsvenskan)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

fredag 12 december 2008

Lästips: Megaprojects and Risk

Flyvbjerg B. m fl (2003) Megaprojects and Risk - An Anatomy of Ambition, Cambridge University Press


Trogna läsare av Öresundsbloggen har säkerligen noterat ett återkommande, och illa dolt, budskap om den avgörande betydelse som stora investeringar i infrastruktur, kollektivtrafiklösningar, turistattraktioner, skyskrapor och andra landmärken har för den regionala utvecklingen runt sundet. Ibland behövs investeringar i en skala som vida överstiger nivån för underhåll och planerade uppgraderingar – ibland behövs ”megaprojekt”…

Dessa megaprojekt är nödvändiga för att anpassa regionens infrastruktur och produktionsapparat till nya utmaningar och förutsättningar samt till invånarantal som inte kunnat förutsägas när befintlig infrastruktur planerats. När den fasta förbindelsen över Öresund planerades utgick man exempelvis från trafikprognoser som redan överträffats med råge. Detta innebär att Öresundsförbindelsen på sikt riskerar att bli en flaskhals för regionens trafikflöden, något som givetvis inte kan undvikas enbart med underhåll av vägar och järnvägar eller ens med längre tåg och mer pressade tidtabeller. När det blir dags (igår) för politikerna att anpassa infrastrukturen till de nya förutsättningarna krävs en jätteinvestering – en helt ny förbindelse över sundet. Ett annat exempel är folkmängden i Öresundsregionen. Denna är stadigt växande och når med (o)jämna mellanrum punkter då exempelvis nöjes-, sport-, fritids- och shoppingutbudet måste uppgraderas med arenor, konserthus och köpcentra i skalor som hittills inte setts i de nordiska länderna. Samtidigt hårdnar den interurbana konkurrensen mellan Europas storstäder – Öresund måste se till att ha kapacitet att kunna stå som värd för de största mässorna och kongresserna, samt att kunna locka till sig de skarpaste forskarna och de mest konsumtionsvilliga turisterna. Attraktioner behövs. Inte bara forskningscentra och temaparker, utan även ”fysiska logotyper” i stål och betong – den fantastiska och storslagna arkitekturen i broar och höghus – krävs som komponenter i regionens varumärke och som generatorer till publicitet och gratis marknadsföring. Det är en tävling om ekonomisk aktivitet, en tävling som man inte kan lämna walkover till även om man skulle vilja. Varför? Jo, för i potten ligger miljoner människor, potentiella invånare, företagare och arbetare. Potentiella skattebetalare som är potentiella finansiärer av den offentliga välfärden. Syftet med allt.

Okej, så alla megaprojekt kan rättfärdigas utan problem så länge de syftar till att förbättra regionens infrastruktur eller stärka dess konkurrenskraft? Nej, givetvis inte. Avkastningen eller nyttan måste stå i proportion till den miljömässiga och finansiella risken, precis som vid alla investeringar. Det är på inga sätt så att Öresundsbloggen alltid och förbehållslöst stöder alla infrastruktur- och fastighetsprojekt så länge de är tillräckligt stora. T.ex. anser vi att politikerna i Region Skåne lägger alldeles för mycket energi och ekonomiska resurser på att bygga ut E22 genom landskapet. Man kan verkligen ifrågasätta om motorvägsstandard på hela vägsträckan är att föredra framför andra minst lika angelägna och betydligt mer miljöriktiga investeringar i det skånska järnvägsnätet. Det behövs exempelvis ett system med lightrail/spårväg i Malmö/Lund-området och det är mycket viktigt att Pågatåg/Öresundståg kan börja trafikera Trelleborg, Lomma och Staffanstorp snarast. För att inte tala om betydelsen av en HH-förbindelse…

Med andra ord är det alltid klokt att ha en sunt kritisk hållning till skattefinansierade jätteinvesteringar, särskilt om det handlar om mångmiljardbelopp. Det blir ännu viktigare om man betänker det faktum att många sådana investeringar dessutom fördyras under projektens gång. Det kan alltså vara nästintill omöjligt att uppskatta hur stor slutnotan kommer att bli. Beslutsfattarna tycks sakna verktyg för att göra träffsäkra prognoser och kostandsberäkningar och för att fatta ansvarsfulla beslut. Och med denna brist på verktyg följer givetvis en högre risk än nödvändigt.

En bok som diskuterar just dessa trängande frågor är Megaprojects and Risk – An Anatomy of Ambition, skriven av Bent Flyvbjerg, Nils Bruzelius och Werner Rothengatter. Flyvbjerg är professor i samhällsplanering vid Ålborgs universitet i Danmark, och tillsammans med sina medförfattare resonerar han kring infrastrukturens megaprojekt, både generellt och med utgångspunkt i specifika anläggningar som exempelvis Öresundsbron. Genom att ge begreppet Risk en central roll, samt föreslå en arsenal av kompletterande planeringsverktyg försöker man också bygga metoder för att ge framtidens megaprojekt större samhällsnytta och högre lönsamhet. För trots att boken är skriven i en vänstervriden anda, obligatorisk i universitetsvärlden, lyckas man ändå behålla en förnuftig attityd där man aldrig förnekar att vissa jätteprojekt trots allt måste genomföras. (Här skiljer ju sig författarna från samhällets vanliga gaphalsar) Nedan följer en SAMMANFATTNING:


Flyvbjergs, Bruzelius och Rothengatters bok tar sin utgångspunkt i vad de kallar för ”the megaprojects paradox”. Med denna term avses den paradoxala omständighet att antalet och omfattningen av mycket stora infrastrukturprojekt är större idag än någonsin tidigare trots att flertalet av dessa projekt inte lyckas uppvisa några bra resultat, varken avseende ekonomi, tillväxteffekter, miljöpåverkan eller folkligt stöd.

Författarna placerar denna paradox i en kontext baserad på begreppet risk. De hänvisar härvidlag bland annat till Ulrich Beck, Anthony Giddens och andra tänkare inom samhällsvetenskaperna som hävdar att risk i allt högre omfattning har blivit en central del av all mänsklig aktivitet i dagens samhälle. Vi lever i ett ”risksamhälle” (risk society) i vilket det är omöjligt att uppnå avsedda sociala, ekonomiska, politiska och miljömässiga mål om man inte tar hänsyn till de riskfaktorer som finns.

I boken försöker Flyvbjerg m.fl. koppla ihop paradoxen hos megaprojekten med idén om ett risksamhälle genom att hävda att bristande riskanalyser (eller avsaknaden av sådana) i planering och genomförande av stora infrastrukturprojekt är en starkt bidragande orsak till de dåliga resultaten. Man försöker finna paradoxens orsaker genom att studera verkliga projekt och dra lärdomar från dessa.

Genom att det företrädesvis är transportrelaterade projekt som studeras – till exempel vägar, broar tunnlar och järnvägar – gör man samtidigt en koppling till ett annat av det moderna och postmoderna samhällets starkaste karaktärsdrag: Det tycks idag finns en strävan hos människan efter att ständigt krympa de geografiska avstånden och möjliggöra allt snabbare och smidigare flöden av såväl människor och varor som information. I detta sammanhang hänvisas till termer som ”frictionless society” och ”death of distance”.

Flyvbjerg och hans medförfattare försöker under bokens gång identifiera och konkretisera på vilka sätt utfallen av stora projekt skiljer sig från avsedda och väntade resultat. Man har då granskat dokumentation från en lång rad projekt i Europa och annorstädes men hänvisar också till andra forskares rapporter. De projekt som ägnas störst uppmärksamhet i boken är tunneln under Engelska kanalen, bron över Stora bält samt Öresundsförbindelsen.

Författarna konstaterar snabbt att det är mycket vanligt att de faktiska kostnaderna för stora infrastrukturprojekt vida överstiger de beräknade nivåerna. Vanligt är att slutnotan blir 50-100 % högre än väntat. De projekt som Flyvbjerg m.fl. fokuserar särskilt på bröt inte denna ”norm” med ökade kostnader: Tunneln under Engelska kanalen, som färdigställdes 1994, blev till exempel 80 % dyrare än beräknat, bland annat beroende på förändrade säkerhetskrav. Bron över Stora bält, som var klar 1999, blev 54 % dyrare efter att bland annat en översvämning och en svår brand påverkat budgeten. Kostnaderna för Öresundsbron (exklusive landförbindelser) hade vid öppnandet 2000 ökat med 26 %. I kapitlet, i samband med att en forskningsstudie från universitetet i Ålborg refereras, uppmärksammar man också den anmärkningsvärda omständigheten att kostnadsökningar återkommer i olika projekt år efter år och att de inte tycks avta. Det verkar alltså inte som om vi lär oss av historien…

Höga kostnader under planering och konstruktion följs tyvärr ofta av lägre intäkter än beräknat när anläggningarna väl är i drift. Detta försämrar många projekts ”livsduglighet” ytterligare och underminerar på sätt och vis deras existensberättigande. Nivån på intäkterna är ett mått på den efterfrågan som finns för projektet. Flyvbjerg m.fl. skriver att ”…there is little evidence that demand forcasting – like cost forecasting, and despite all scientific progress in modelling – is a major source of uncertainty and risk in the appraisal of major projects.” Redan här, tidigt i boken, antyds det alltså att de dåliga resultat som uppvisas av många infrastrukturprojekt kan härledas till olika former av risker, och kanske framförallt till hur dessa risker identifieras, bedöms och hanteras. Detta är något som sedan utvecklas och tydliggörs allt mer under textens gång.

Höga kostnader och låga intäkter leder alltså till att lönsamheten i själva projektet blir dålig. Det är dock inte bara på ekonomiska grunder som projekten kan ifrågasättas. Konstruktionen, driften och nyttjandet av anläggningarna har också miljömässiga och sociala implikationer för det geografiska omlandet. Härvidlag slår författarna fast att omfattningen av miljömässig påverkan vanligtvis skiljer sig starkt från vad som prognostiserats. Detta beror bland annat på att miljökonsekvensbeskrivningarna görs i alldeles för generella ordalag och, framförallt, på att de tas fram först i slutet av planeringsprocessen när man i praktiken redan är politiskt och ekonomiskt bundna vid ett genomförande och då inga andra alternativ egentligen finns. Flyvbjerg m.fl. uppmärksammar också det faktum att mycket få uppföljningar av miljökonsekvensbeskrivningar görs. Det är därför svårt att dra lärdom av tidigare erfarenheter och att utveckla och förbättra plan- och beslutsprocessen.

Även beräkningar av miljöpåverkan är naturligtvis, precis som intäkter och kostnader, nära förknippat med osäkerhet och risk. Risk är alltså en central komponent i alla stora infrastrukturprojekt. Ändå tycks det, att döma av de dåliga resultaten hos många projekt, som om denna betydelsefulla faktor behandlas mycket styvmoderligt och som om de riskanalyser som görs är av mycket dålig kvalitet. Hur kommer detta sig? Flyvbjerg och hans medförfattare spekulerar i flera olika orsaker. En berör de omfattande tidsramar som normalt förbinds med stora projekt. De politiker och andra som är med och antar överoptimistiska prognoser har i många fall redan hunnit lämnat sina poster när de ekonomiska förlusterna väl blir synliga.

En annan orsak går, enligt författarna, att finna i den ”lobbyverksamhet” som olika intressegrupper bedriver. Denna är vanligtvis mycket intensiv eftersom den inte medför några stora kostnader eller risker för grupperna själva. Eventuella negativa effekter påverkar istället skattebetalarna. Det finns även anledning att tro att det sätt på vilket en specifik intressegrupp, nämligen entreprenadfirmorna, agerar är en bidragande orsak. De är så måna om att vinna stora kontrakt att de vågar ta risken att medvetet tona ner kostnader och identifierade risker i samband med att de lämnar sina anbud. De vågar ta denna risk så länge de ekonomiska konsekvenserna vid ett misslyckande inte blir för stora i relation till intäkterna.

Alla dessa orsaker till varför riskhanteringen fallerar kan i grunden härledas till fundamentala fel i den konventionella planerings- och beslutsprocess som vanligtvis följs vid stora infrastrukturprojekt. I och med att författarna fått detta att framstå klart och tydligt övergår boken i en allt mer normativ framställning. De ger förslag på hur processen kan förbättras.

Först och främst bör risk ges en mycket mer central roll och kontinuerligt få stor uppmärksamhet. Detta är inte bara en fråga om värderingar och förbättrad information utan också om institutionella arrangemang. Författarna vill här bland annat se en utveckling och uppstramning av lagar och regelverk. I detta ingår även förbättrade metoder för riskanalyser. Flyvbjerg m.fl. framhåller för detta en så kallad MLD-princip (most likely development) i kontrast till den princip som brukar ligga till grund för analyser, EGAP (everything goes according to plan).

Vidare vill författarna se en klarare och tydligare uppdelning mellan privata och offentliga intressen. Här handlar det, som vi har förstått det, om fördelning av risk (till skillnad fån bedömning av risk som diskuterades ovan). Det centrala argumentet är att det politiska styret (eng. government) bör avsäga sig sitt engagemang som förespråkare av projekt och istället koncentrera resurserna på att övervaka processerna så att dessa drivs i ”allmänhetens intresse”. Därmed skyddar de sina uppdragsgivare, skattebetalarna, från en stor del av de risker som förekommer.

Som ytterligare en punkt i Flyvbjergs recept för bättre megaprojekt presenteras i slutet av boken fyra ”verktyg” med vilka en hög ansvarsfullhet kan säkras i planerings- och beslutsprocesserna. De fyra verktygen är:

1. Transparens

Med en stor öppenhet går det, enligt författarna, att minska många av de ekonomiska, miljömässiga och sociala riskerna. Detta handlar bland annat om att göra all dokumentation tillgänglig för allmänheten. Man bör anordna informationsmöten, inte bara i PR-syfte, utan för att etablera en tvåvägskommunikation. Vidare skall projektens räkenskaper underkastas löpande revision.

2. Specificerade målsättningar

Vilka konkreta behov skall den planerade anläggningen tillgodose? Denna grundläggande frågeställning bör besvaras innan olika tekniska alternativ skall bedömas och några beslut skall fattas. Genom att också sätta upp konkreta mål kan hela processen bli målinriktad.

3. Tydligt regelverk

Reglerna som skall styra planeringen, beslutandet och driften av ett projekt bör fastställas innan processen tar sin början.

4. Riskkapital

Författarna argumenterar för att privata investeringar bör svara för åtminstone en tredjedel av det totala kapital som behövs. Detta skulle leda till bättre riskbedömningar och framförallt till en omfördelning av risk från vanliga medborgare (=skattebetalare) till sådana grupper som är bättre rustade att skydda sig mot riskerna (=kapitalister). Det är också troligt att trycket på att generera ekonomiska vinster blir större eftersom investerare i regel vill ha avkastning på de pengar de undvarar. Följden blir då förhoppningsvis en bättre budgetdisciplin.

Kritik kan dock också framföras mot att privata intressen skall involveras. Många är till exempel oroliga för att det politiska styret då tappar kontroll över skeendena. Flyvbjerg m.fl. menar emellertid att det snarare är tvärtom. Om privata intressenter tar på sig vissa delar kan politikerna istället mer effektivt koncentrera sig på sin huvuduppgift, nämligen att bevaka sina väljares intressen.

Det sistnämnda tydliggör en viktig aspekt på de allt fler och allt större infrastrukturprojekt som genomförs i vårt samhälle, nämligen den om demokrati. Det är, så som Öresundsbloggen uppfattar författarnas resonemang, värdet i de demokratiska principerna som är den grundläggande anledningen till varför våra megaprojekt bör föregås av en bättre utformad planering i framtiden.

Länk:
Boken Megaprojects and Risk finns bl.a. att köpa hos Bokus nätbutik.


Läs även vad andra bloggar skriver om , , , , , , , ,

tisdag 9 december 2008

Lund ett steg närmare kulturhuvudstadstiteln

Idag offentliggjorde juryn för europeisk kulturhuvudstad 2014 vilka två svenska städer som går vidare till slutfinal. Det blev Lund och Umeå som drog de längsta stråna. Därmed är Uppsala och Gävle ute ur leken.

Kulturhuvudstadsåret är ett projekt som ofta, med all rätt, kritiseras för att vara en synnerligen dyr och ineffektiv modell att endast tillfälligt blåsa liv i städers och regioners kulturliv. De positiva effekter som titeln, med tillhörande arrangemang, genererar i form av gratis marknadsföring, goodwill, turism och ekonomisk tillväxt är inte sällan svåra att mäta. Många menar att det är slöseri med skattepengar när kommunala och regionala myndigheter och andra offentliga organ storsatsar på att bli Europas kulturhuvudstad. Det kan man absolut hålla med om. MEN…

…om det är någon stad som trots allt skulle gynnas i en acceptabel omfattning av att vara kulturhuvudstad - så är det utan tvekan Lund! Öresundsbloggen har i flera tidigare inlägg, bl.a. detta, begråtit lärdomsstadens sorgligt fattiga kultur- och nöjesliv. Nivån är så låg, och potentialen till förbättring så gigantisk, att även tveksamma och grumliga vitamininjektioner skulle kunna få en fantastisk effekt. Och dessutom är Lunds geografiska läge, med en internationell storflygplats inpå knuten och bilavstånd till kontinenten, så gynnsamt att en eventuell kulturhuvudstadstitel faktiskt skulle kunna få riktigt många kulturintresserade européer att besöka staden. Besöksströmmarna skulle nog bli riktigt bra! Det samma kan man knappast säga om Umeå…



Det är för övrigt en intressant kamp som nu tar vid mellan de två återstående städerna. Lund och Umeå är ungefär jämnstora, drygt 100 000 i respektive kommun. Båda är expansiva universitetsstäder med ett dynamiskt näringsliv. Samtidigt har de båda en lång och anrik historia. Den ena ligger långt ner i det sydligaste Sverige, nära Europas mest tätbefolkade områden. Den andra ligger långt upp i norr, nära Nordpolen och världens mest glesbefolkade områden. Spännande…

Om Lund utses till europeisk kulturhuvudstad 2014 så får man bara hoppas att planeringen av de kulturella aktiviteterna ackompanjeras av stödjande investeringar i den fysiska infrastrukturen. Vi efterlyser framför allt spårburen trafik på Lundalänken och andra viktiga framtida kollektivtrafikstråk. Lund måste, kulturhuvudstad eller ej, göra gemensam sak med Malmö och på allvar inleda den konkreta processen för att få snabbt få spårvagnar i staden. Det behövs även investeringar i mäss- och kongressanläggningar (på G, vi vet…) samt väldigt många fler billiga lägenheter för ungdomar, studenter och låginkomsttagare (inte minst kulturarbetare hör ofta till denna sistnämnda kategori). Och så behövs det en shoppinggalleria i city som motvikt till de externa köpcentra som spär på koldioxidutsläppen och utarmar stadskärnorna i Skåne.

Varför? Jo, det är svårt att kvantifiera de positiva men abstrakta effekter som ett kulturhuvudstadsår medför för stadens PR-värde och kulturliv. Det är också svårt att veta hur pass bestående dessa effekter kan förväntas bli. Men man kan vara helt säker på att effekterna gradvis kommer att avta i takt med att tiden går och årtalet 2014 sakta försvinner i glömska vid historiens horisont. Just därför är det så viktigt att investeringar i kultur och marknadsföring kompletteras och stöds av fysiska diton. Endast så kan man garantera bestående kvalitetsförbättringar för stadens och regionens invånare också långt fram i tiden. Fysiska anläggningar som fastigheter, vägar och spårvägar kommer att finnas kvar och bistå oss i vardagen även långt efter att kulturhuvudstadsåret glömts bort!

Ja, just det… ett kulturhus också tack!


I media:
Lund vidare som kulturstadsfinalist (Sydsvenskan)
Starka och svaga kort bland kulturstadsfinalisterna (Sydsvenskan)
Umeå kan bli europeisk kulturhuvudstad (Svenska Dagbladet)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

måndag 10 november 2008

Köpenhamnshotell växer på höjden

Danmarks största hotell, Radisson Scandinavia på Amager Boulevard i centrala Köpenhamn, vill växa med fler hotellrum och större konferensfaciliteter. I centrala Köpenhamn är det som bekant ont om utrymme, så lösningen blir av det mer ovanliga slaget - hotellet växer på höjden! Man planerar att addera 10 nya våningar till hotellskarapan som idag är 26 våningar hög. Med 36 våningar och med en mer än 100 meter hög ny, uppfräschad fasad vill Radisson Scandinavia återta positionen som Nordens största hotell.

- När vi är klara får Köpenhamn och Malmö en rejält utökad hotellkapacitet, säger VD Karim Nielsen till Berlingske Tidende.

Öresundsbloggen menar att om detta fula hotell så bara blir någon procent vackrare än vad det är idag så är detta en mycket välkommen satsning! Inte ens de mest militanta av Köpenhamns ökända NIMBY:s kan väl motsätta sig det? Eller...


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Nytt landmärke i Köpenhamn

Marmormolen, Copenhagen. Steven Holl Architects
Källa: By og Havn Pressebilder
Två torn som knyts samman av en gångbro 65 meter över havet. Så kan man sammanfatta det vinnande förslaget i arkitekttävlingen om hur området längst ut på Langelinie och Marmormolen i Köpenhamns hamn ska utformas. Bakom den design som man nu hoppas kunna realisera ligger den amerikanska arkitektbyrån Steven Holl Architects. Två spektakulära men kompakta “skyskrapor” bildar en port till hamnen, och förhoppningsvis en symbol för hela Öresund, när de sammanbyggs av en inglasad skybridge 17 våningar upp.

Juryn lät sig särskilt tilltalas av de många publika mötesplatserna och rummen i Holls vinnande bidrag. Stora delar av de båda höghusen kommer att vara tillgängliga för allmänheten, något som vi på Öresundsbloggen tidigare hävdat är av vital betydelse för att lokalbefolkningen ska vilja tillägna sig nya arkitektoniska verk, göra dem till sina egna landmärken och verka som ambassadörer för byggnaderna och dess region. Bra!

Steven Holl: Marmormolen by night (Copenhagen)
Källa: By o Havn pressebilleder
“The jury selected Steven Holl Architects because they weighted the inviting public facilities such as terraces, restaurants and traffic on the pedestrian bridge which connects the construction work.


- The project combines the impressive, the functional and the businesslike – and the project’s two towers originate from the port’s early architecture. This winner proposal is top class architecture, says chairman of the jury and general manager in CPH City & Port Development Jens Kramer Mikkelsen.


At Marmormolen the tower will be the height of 24 floors whereas the tower at the end of Langelinie will be 27 floors. The bridge will start at the 17th floor and the underside height is 65 metres above the sea.


- I am pleased that with the development of Marmolen we will open another harbour area for the Copenhageners. With the winner project we will have a very good tower block which will better connect the city and will function as a landmark in the harbour, announces lord mayor Ritt Bjerregaard in her press release.” (copcap.dk)


Steven Holl är knappast någon dununge. Han tillhör en av de mer namnkunniga arkitekterna i världen. Time Magazine har utnämnt honom till USA:s bäste arkitekt och han har även vunnit den prestigefyllda Alvar Aalto-medaljen.

Steven Holl, Copenhagen: Two towers in Copenhagen harbour, connected by pedestrial bridge 65 meters above sea level
Källa: By o Havn pressebilleder
Här kommer avslutningsvis en video från Youtube som visar hur området var tänkt att gestaltas enligt den masterplan som 3XN Arkitekter hade arbetat fram. (Detta är alltså inte Holls vinnande bidrag, utan snarare den vision tävlingens arkitekter hade att arbeta utifrån):



Visst är väl det vinnande förslaget tyvärr sämre än utgångsvisionen? Men vad tusan, man kan ju inte få allt här i världen..! Vi tror ändå att ett förverkligande av detta projekt kan ge Köpenhamn ett arkitektoniskt landmärke i världsklass, något som alla Öresundsbor kan vara stolta över.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Vill du också bo i en skyskrapa?

...börja då med att lämna in en intresseanmälan på www.pointhyllie.se!

Copenhagen Airport växer inom lågprisflyg

Konkursdrabbade Sterling Airlines hade sin internationella hub på Kastrup. Konkursen borde alltså vara ett dråpslag för den danska flygplatsen men faktum är att den förlorade trafiken redan hämtats in med råge. Sydsvenskan berättar t.ex. att det holländska flygbolaget förra veckan presenterade nio nya linjer från Köpenhamn. De nya destinationerna är följande: Geneve, Rom, Barcelona, Nice, Malaga, Alicante, Faro, Las Palmas och Teneriffa.

Sedan tidigare har flygplatsbolaget börjat förberedelserna för att bygga en helt ny terminal, speciellt anpassad för det växande lågprisflyget. Den nya terminalen kallas Swift och kommer att se ut ungefär så här:


Swift terminal at Copenhagen Airport
Källa: cph.dk Pressearkiv


Läs även andra bloggar om ,

Bostäder och mötesplatser föder det kulturliv Lund saknar

Öresundsbloggen har tidigare skrivit om hur viktigt det är att Lunds kulturliv utvecklas. Det är avgörande för att staden ska kunna konkurrera med det allt mer vitala Malmö men också för att regionen som helhet ska kunna uppvisa ett brett och diversifierat kulturutbud som kan mäta sig med andra jämförbara regioners. Lunds kommun arbetar för att utveckla kulturlivet, inte minst genom kandidaturen till europeisk kulturhuvudstad 2014, men tycks ha glömt bort de mest grundläggande förutsättningarna för att odla kultur – nämligen levnadsförutsättningarna för de individer som till syvende och sist ska skapa själva kulturyttringarna. Man kan inte få fler unga kreativa människor till staden om de saknar någonstans att bo! Och definitivt inte om de inte har någonstans att roa sig!

Detta faktum kastar ljus på två av Lunds största tillkortakommanden: bostadsbristen samt det haltande nöjeslivet. Det förstnämnda problemet har de senaste veckorna blivit uppmärksammat på riksnivå när bostadslösa ungdomar ockuperat ödehus och rivningskåkar i staden och genomfört stora demonstrationer för ett ökat bostadsbyggande. (Artiklar i Sydsvenskan: här och här.) Det andra problemet tycks ingen alls vilja tala om, nämligen att utbudet av klubbar, restauranger och barer i staden är i det närmaste obefintligt – om man inte är student vill säga.

Det är viktigt att man inte ser det lokala kulturarbetet som frikopplat från kommunens infrastruktur. Det måste därför byggas fler mindre och billiga bostäder i centrala Lund samtidigt som stadsplaneringen i betydligt högre grad bör inriktas på att skapa ett levande centrum med fysiska miljöer anpassade för krog- och nöjesliv. Kulturen hittar alltid någonstans att husera, men de människor som ska skapa kulturen måste ha tak över huvudet och kall öl i strupen. Med andra ord: Bygger vi ett kulturhus samtidigt som vi inte samtidigt planerar för X antal hundra ungdomsbostäder eller inte ser krogutbudet öka med X antal etableringar, ja då kan det lika gärna kvitta..!

Lund har alltid varit känt som en progressiv kommun som inte tvekat inför experimentella metoder och satsningar i samhällsplaneringen. Var finns denna djärvhet i bostads- och centrumfrågorna? Visst har vi en regering som inte ens i ord, än mindre i politisk handling, stödjer byggandet av billiga bostäder. Men detta får emellertid inte användas som en ursäkt för passivitet, snarare är det en orsak till handling.

I dagens Sydsvenskan kan vi läsa om hur kommunalrådet Tomas Avenborg (m) vill göra Botulfsplatsen till Lunds svar på Lilla Torg, Malmös välkända vattenhål. Bussterminalen bör flyttas till området kring centralstationen där spåren på sikt bör grävas ner i tunnlar under marken för att ge plats åt ny bebyggelse.

”Jag hoppas att vi kan göra Klostergatan och Botulfsplatsen bussfria. Kanske gör vi om Botulfsplatsen till Lunds svar på Malmös Lilla torg. Tanken på att vända på saluhallen genom en utbyggnad ligger i linje med detta, säger Tomas Avenborg.
– Att hitta en bra lösning för Lunds central är en överlevnadsfråga och finansieringen får diskuteras med Region Skåne och regeringen. Tillsammans har vi redan beslutat investera 100 miljoner kronor för att utveckla stationen. Godsspåret ska tas bort, mittplattformen breddas och förlängas för att klara trippelkopplade Öresundståg. Även om det är mycket pengar är det i mitt tycke en kortsiktig lösning.

På sikt vill Tomas Avenborg gräva ner järnvägen genom Lund. Ett alternativ är att bygga över spårområdet med nya hus för kommunen, kultur, kontor och butiker.”


Detta är ett jättebra initiativ och går helt i linje med Öresundsbloggen egna åsikter. Men varför hittar man inte ordet ”bostäder” i meningen ovan? Dessutom saknas en viktig ingrediens för att Avenborgs vision ska bli verklighet: en stor cvitygalleria! Shoppingutbudet i Lund är dåligt och butikerna i centrum klagar över att kunderna sviker dem till förmån för externa köpcentra som Nova och Center Syd. Ja, det är väl självklart!? Från fysikens lagar lär vi oss att ökad massa medför en ökad gravitation. På samma sätt fungerar det med konsumtion. Lunds centrum saknar gravitation som kan dra in kunder dit eftersom ”massan” och ”densiteten” är för låg… En stor citygalleria skulle fungera som fungera som innerstadens huvudattraktion vad gäller shopping och skapa dragningskraft som gynnar alla butiker, restauranger och kaféer i staden. Just behovet av en centralt belägen shoppinggalleria (i motsats till externa köpcentra) är något som åtminstone socialdemokraterna hajat (Sydsvenskan 7/11). Återstår nu att se hur utvecklingen av Lunds centrum fortsätter...


Läs även andra bloggar om , , , , , ,

tisdag 4 november 2008

Euro – ett måste för Öresund?

Tänk om det fanns två valutor i Storstockholm, en i norr och en i söder. Om man passerade Gamla Stan var man tvungen att stanna vid Forex för att växla pengar. Särskilt jobbigt skulle det vara för de stockholmare som bodde i Norrort men jobbade i Söderort, eller vice versa. Dessa stackare skulle få sin lön utbetald i den ena valutan, trots att det var med den andra valutan som merparten av deras inköp gjordes…

Självklart är detta en horribel och orimlig situation. Och en mardröm för alla som vill se mer ekonomisk aktivitet med ökad tillväxt, fler jobb och bättre välfärd i den svenska huvudstadsregionen. Dessvärre är det en sanndröm för en annan av Nordens viktigaste storstadsregioner..!

Öresundsregionen är en gemensam region, men med två olika valutor. Detta innebär givetvis på sikt stora transaktionskostnader när affärer görs över sundet. Dessutom inverkar det negativt på regionens investeringsklimat. Om du som investerare exempelvis funderar på att etablera ett nytt varuhus i Köpenhamn bör du givetvis göra en kalkyl över hur många tillresta svenska kunder du kan förvänta dig. Tyvärr kan en sådan kalkyl aldrig bli särskilt tillförlitlig i det långa loppet eftersom valutakursförändringarna hela tiden ändrar förutsättningarna. Just nu är t.ex. den svenska kronan så lågt värderad i jämförelse med den danska att det överhuvudtaget inte alls är särskilt intressant för svenskar att handla i Danmark. Istället har Sverige blivit ett shoppingparadis för danskarna. Det må tillfälligtvis vara positivt att fler danskar besöker Malmö för att shoppa, roa sig och äta på restaurang och då samtidigt upptäcka och lära känna staden och Skåne. Men på lång sikt är det kostsamt. Den fiktive investeraren som funderade på att etablera en ny butik i Öresundsområdet väljer kanske en annan europeisk storstad som sin nästa etableringsort. Samma osäkerhet gäller också för satsningar på produktion och forskning. Om växelkursen förändras kraftigt i framtiden kanske man inte kan locka till sig den personal och kompetens som man hade tänkt sig. Lönen är helt enkelt inte tillräckligt mycket värd. Öresund går miste om värdefulla investeringar och arbetstillfällen.

Införandet av en gemensam valuta, alltså euron, skulle i ett slag eliminera denna konkurrensnackdel samt det gränshinder och den friktion som det innebär för regionens integration. Det skulle betyda mycket för Öresunds företag men också för dess miljontals konsumenter. Det skulle t ex bli enklare och billigare att föra över pengar mellan danska och svenska bankkonton och ta ut pengar i bankomater. Framför allt skulle stimulera till fler spontana resor över sundet! I en fullt integrerad region ska en resa över sundet inte vara något som man ska behöva planera i högre utsträckning, eller vara behäftat med större komplexitet, än motsvarande resa inom Skåne eller Själland. Samtidigt ska det naturligtvis inte behöva kosta mer än motsvarande resa inom landet. Valutadivergensen och den feltänkta broavgiften är därför två av regionens största integrationshinder.

Varken Danmark eller Sverige är en del av den växande eurozonen. I Sverige röstade man nej till EMU i en folkomröstning 2003 (men om enbart rösterna i Skåne hade räknats så hade resultatet faktiskt blivit JA…) Sedan en tid tillbaka pågår en politisk process i Danmark som tydligt för landet närmare den monetära unionen. Och danskarna är positiva. Sydsvenskan rapporterar idag att fler än hälften av danskarna nu säger JA till euron. En bidragande orsak är säkert finanskrisen, Politiken.dk skriver att försvaret av den danska kronkursen har kostat centralbanken mycket pengar…

Även i Sverige har flera röster höjts för att det kanske är dags att ompröva ickebeslutet från 2003. Framför allt är det folkpartiet som är drivande i denna fråga. Oavsett vad man anser om euron generellt går det inte att blunda för att den, ur ett regionalt perspektiv, skulle betyda väldigt mycket för Öresund, dess ekonomi och välfärd.


Fler länkar:

Senast 2011 vill fp rösta om euron (DN.se)

Sahlin säger nej till EMU-omröstning (DN.se)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

tisdag 28 oktober 2008

Spårvagnstrafik i Malmö - snart verklighet igen

Bör samordna planering och upphandlingar med Lund

Det ambitiösa och effektiva arbetet inom Malmö Stad med att förbättra kollektivtrafiken fortskrider föredömligt friktionsfritt. Här är en färsk rapport som tydligt, och i politisk enighet, signalerar att Malmö är redo att på allvar påbörja den fysiska planeringen för att återinföra spårvagnstrafik och lightrail i staden.

Det vore nu väldigt bra om också Lunds kommun, som haft spårvagnsplaner länge, tar tillfället i akt att gå från ord till handling. Om Malmö och Lund samarbetar i planerings-, finasierings- och inköpsfrågor kan stora kostandsbesparingar och synergivinster uppnås. Upphandling av konsulttjänster, och i ett senare även av byggnadsmaterial och tåg, bör samordnas med målsättningen att skapa ett kostnadseffektivt och likartat spårvagnssystem i Malmö/Lund-regionen. För skattebetalarna innebär detta ekonomiska vinster och för resenärerna innebär det i förlängningen en ökad servicenivå där vagnar, betalningssystem och stationsanläggningar känns igen.

Länkar:
Malmös politiker överens: Vi har inget annat val än att bygga spårväg (Lightrail.se)

Spårväg i Lund 2014 förutsätter statliga pengar (Lightrail.se)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

torsdag 23 oktober 2008

Kvarts miljard till Lunds Universitet

- Men trött regering tvekar om MAX IV?

Lunds universitet är det lärosäte i landet som nominellt sett tilldelas mest pengar i regeringens forskningsproposition, en kvarts miljard kronor under den närmaste fyraårsperioden. Däremot utlovas ännu ingen finansiering av den planerade synkrotonljusanläggningen MAX IV. Istället tillsätts en samordnare som ska ragga pengar från näringslivet och från andra vetenskapliga institutioner i Sverige och övriga nordiska länder. Regeringen och Lars Leijonborg har uppenbarligen inte insett anläggningens stora betydelse för den svenska vetenskapliga infrastrukturen och för Sveriges chanser att få den framtida ESS-anläggnigen. MAX IV har redan väckt stor internationell uppmärksamhet för att den kommer att kunna producera så fina strålar av synkrotronljus att det tangerar gränsen för vad som är teoretiskt möjligt. Det vore synd om Sverige nu faller bara någon meter från mållinjen… särskilt när vi faktiskt, till skillnad från med ESS, har avgörandet i vår egen hand.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

onsdag 22 oktober 2008

Sverige bör erbjuda sig att ensamt finansiera HH-tunnel!

Banedanmark, grannlandets motsvarighet till svenska Banverket, har nyligen gett avslag till en begäran om att låta fyra nya godståg köra genom Danmark i trafiken mellan Sverige och Tyskland. Anledningen är att Öresundsbron snart nått sitt kapacitetstak.

- Det finns inte mer plats på spåren. Så de nya sökande får välja lastbil i stället. Proppen är helt klart Öresundsbron, säger Banedanmarks sektionschef Lasse Toylsbjerg-Petersen till DR Nyheder enligt NFÖ. Han menar att en järnvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingør på sikt skulle lösa problemen.

Därmed sällar sig Banedanmark till en allt större skara av aktörer som understryker det allt större behovet av en ny, nordlig förbindelse över Öresund. Lågkonjunkturen kommer säkert att erbjuda en andhämtningspaus av lite glesare trafik över Öresund, men den långsiktiga trenden pekar som bekant rakt uppåt. Är det inte dags att Sverige snart börjar agera? Regeringen är märkligt passiv i frågan. Tydligen räknar man inte själva med att vara kvar vid makten den dagen då bron och landanslutningarna når en trafikinfarkt och behovet blir akut. Visst, även de mest optimistiska alliansanhängarna förstår säkert att det egentligen är socialdemokraterna som prenumererar på den svenska regeringsmakten och att det 2006 endast skedde ett ”misstag i posthanteringen”. De får ta problemet. Men rent moraliskt borde väl ändå en ansvarskännande politiker förstå att det är dags att agera? Den här typen av projekt tar ju många många år att planera och realisera.

Även den danska statsmakten är väldigt passiv i frågan om en HH-tunnel. Här är det emellertid mer förståeligt. Danmark kommer det närmaste årtiondet att satsa mångmiljardbelopp på en bro till Tyskland över Fehmarn Bält. Både finansiellt och politiskt är det svårt att motivera ytterligare storsatsningar. Positivt i sammanhanget är att Fehmarn Bält-förbindelsen i allra högsta grad kommer att gynna Öresundsregionen och även ge positiva effekter långt upp i Sverige (trots att vi som land inte är involverat i projektet). Bron knyter ihop Öresundsregionen med storstadsregionen runt Hamburg och skapar en ny kraftfull urban axel i norra Europa. Allt som är bra för Öresund är naturligtvis bra för både Danmark och Sverige men dessutom gynnas alla de svenskar (och norrmän) som med bil eller tåg reser till och från kontinenten. Oavsett om det rör sig om semestrar eller affärsresor så blir det nu en betydligt snabbare och smidigare resväg. Detsamma gäller naturligtvis för godstransporterna.

Utifrån ovanstående resonemang torde det vara ett naturligt och kanske nödvändigt steg för Sverige att ikläda sig ledartröjan och ta de första initiativen för en ny fast förbindelse över Öresund. Öresundsbloggen anser att Sverige måste erbjuda sig att stå för lejonparten av finansieringen av en sådan förbindelse. Först då kan vi få med oss Danmark i en konkret planeringsprocess. Sverige bör ensamt stå för finansieringen av hela tunneln mellan Helsingborg och Helsingør (eller som alternativ mellan Landskrona och Köpenhamn)! I ett sådant upplägg behöver Danmark endast bekosta sina egna landanslutningar.

Orättvist? Nej, därför att Sverige kommer att åtnjuta stora regionala och nationella vinster tack vare bron mellan Danmark och Tyskland, utan att vi behöver lägga ut en enda krona för denna jätteinvestering. Istället är det Danmark som står för nästan hela kalaset (Tyskland betalar bara en marginell del) och som följaktligen bjuder oss på frukterna av modern, effektiv infrastruktur. Då är det väl inte mer än rätt att vi, förvisso i starkt egenintresse, bjuder tillbaka och därmed tar ytterligare ett steg för att stärka Öresundsregionen som en integrerad marknad och som ett urbant centrum som kan utgöra en motor i Skandinaviens ekonomiska tillväxt? Torstensson, visa lite initiativkraft nu!

Update 081028: Relevanta artiklar i Sydsvenskan respektive Helsingborgs Dagblad


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Detaljplan för MAX IV

Imorgon (23 oktober) kommer regeringens stora forskningsproposition. Förhoppningsvis ger den signaler om att den planerade synkrotonljusanläggningen i Lund, MAX IV, kommer att få den finansiering som krävs. Oavsett hur det blir med den saken är i alla fall Lunds kommun i full gång med den fysiska planeringen av anläggningen. En detaljplan är nu utarbetad och kommer att vara föremål för samråd under perioden 22 oktober – 3 december 2008.

I planbeskrivningen kan vi bl a läsa att MAX IV ”genom sitt läge och speciella form blir […] ett viktigt landmärke vid norra infarten till Lund. Byggnadens arkitektur, formspråk och landskapsanpassning får stor betydelse för helhetsintrycket av området och hur de storskaliga byggnaderna kommer att samspela med det omgivande landskapet.” Dokumentet innehåller ett par intressanta bilder.

Det synkrotonljus som MAX IV kommer att generera kan bl a utnyttjas för avancerad forskning inom nanoteknik, datalagring och materialvetenskap.


Läs även andra bloggar om , , , ,

söndag 19 oktober 2008

Copenhagen Malmö Port – Europas ledande kryssningshamn

För femte året i rad har Köpenhamn fått det prestigefyllda World Travel Awards utmärkelse som Europas bästa kryssningsdestination. Det är ett pris som röstas fram av hela 170 000 representanter för den internationella turistnäringen och måste ses som en mycket gott betyg åt hamnbolaget, svensk-danska Copenhagen Malmö Port. Priset delades nyligen ut vid en gala i Poprad i Slovakien och i priskategorin fanns konkurrerande destinationer som Barcelona och Stockholm.

Läs även andra bloggar om , , ,

Ny flyglinje Öresund-Shanghai

Det kinesiska flygbolaget China Eastern Airlines startar flygningar mellan Köpenhamn och Shanghai den 30 oktober. Två dagar i veckan kommer linjen, som går via Frankfurt, att trafikeras med en Airbus 330-200 med plats för 262 passagerare. Det Shanghaibaserade flygbolaget har ca 40 000 anställda och en flotta på 224 flygplan som flyger till sammanlagt 119 destinationer i Kina och internationellt.

Läs även andra bloggar om ,

VM-final i Malmö 2011

”Öresund” bör lanseras som gemensam värdstad vid framtida evenemang

Igår blev det klart att Sverige får arrangera handbolls-VM 2011. Huvudarena för turneringen blir Malmö Arena (som för övrigt invigs nästa månad) och ungefär hälften av alla VM-matcherna kommer att spelas på skånska arenor. Varför? Därför att initiativet till att söka världsmästerskapet togs av Region Skåne som sedan varit en av de drivande aktörerna i kampanjen vid sidan av handbollsförbundet. Att stora sport- och kulturevenemang lockar besökare och media, skapar uppmärksamhet och genererar ekonomisk tillväx till värdlandet är allmänt känt. Det har också länge varit känt att Skåne varit på väg att berikas med en mängd nya idrottsarenor av varierande storlek. Oroliga röster har t.o.m. varnat för en överetablering med outnyttjad kapacitet. Att då, som regionen har gjort, sätta sig ner och utgå från befintlig och beslutad infrastruktur för att se vilka evenemang som passar in i strukturen – är helt rätt! Man såg att det skånska arenautbudet skulle göra sig utmärkt för ett stort handbollsmästerskap och började därefter aktivt arbeta för ett sådant. Oftast inleds kampanjer för att få arrangera stora mästerskap i andra änden, i fel ordning: Man börjar normalt med välja ut det evenemang man vill ha, för att sedan börja planera för vilka arenor och annan infrastruktur som måste byggas för att nå upp till minimikraven. Detta slapp vi lyckligtvis nu!

Att Sverige får arrangera VM är extra roligt utifrån det faktum att landet setts som en underdog, det var istället Spanien som var favorit inför omröstningen. Vad vi sett är alltså ett skolboksexempel i platsmarknadsföring. Nu önskar vi oss att samma sak upprepas på en gränsöverskridande regional nivå, för Öresund, och att man då böjar i precis samma ände. Gör en inventering av Öresundsregionens idrottsarenor, både i Sjaelland och Skåne. Utifrån de arenor som finns och är beslutade bör man ställa sig fågan vilka stora sportevenemang som lämpar sig för ett gemensamt värdskap!

Åter till handbolls-VM 2011: De skånska spelorterna blir Malmö (Malmö Arena), Lund (Färs & Frosta Sparbank Arena), Helsingborg och Kristianstad. Övriga spelorter är Göteborg, Jönköping, Skövde, Linköping och Stockholm.

Sveriges grupp kommer att spela i Scandinavium i Göteborg, landets än så länge ledande evenemangsstad. I både Stockholm och Skåne finns emellertid ambitioner att ändra på det. Pehr Palm, VD för Event in Skåne, fanns på plats vid omröstningen i Tyskland igår och sade till Sydsvenskan: ”Nu tar vi upp kampen med Stockholm och Göteborg på allvar. De här nya arenorna ger oss möjligheter som vi inte har haft förut.”

Man räknar med att VM ska locka 200 000 besökare till Skåne. För hotellen innebär det 100 000 övernattningar, vilket kan ses som ett välkommet bidrag till kundunderlaget för de många hotell som planeras i Malmö/Lund-regionen men som kanske riskerar att försenas i finanskrisens spår.

...och Lugi leder elitserien!

Läs mer:
Klart att Malmö får handbolls-VM 2011
(Sydsvenskan)

Handbolls-VM till Sverige 2011 (Aftonbladet)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

torsdag 16 oktober 2008

Finanskrisen unplugged: Danska affärssajter först med gratis realtidskurser

Är du trött på att börskurserna på sajter som Dagens Industri och E24 visas med en fördröjning på 15 minuter, som vore det 1900-tal..? Förhoppningsvis kommer detta snart att vara ett minne blott. I spåret av integrationen mellan de nordiska börserna, och som ett direkt resultat av fusionen mellan Nasdaq och OMX kommer snart affärssajterna på Internet att kunna ge sina besökare gratis aktiekurser i realtid. Och först ut är de två Köpenhamnsbaserade webbplatserna Børsen.dk och Netposten.dk. På den sistnämnda kan man redan idag följa utvecklingen på börserna i Stockholm, Köpenhamn, Oslo, Helsingfors och Reykjavik – helt utan fördröjning, och helt utan kostnad!

Bakom detta ligger en ny produktlansering från Nasdaq OMX Copenhagen, European Last Sale, som tillåter nyhetsbyråer och andra datadistributörer att bygga egna realtidsapplikationer, precis som med den amerikanska förebilden Nasdaq Last Sale.

Gratis börskurser i realtid är väl en välkommen nyhet för alla Öresundsbor som vill följa den dramatiska finanskrisen ännu tätare? Och för den som verkligen vill grotta ner sig i lågkonjunkturens alster följer nedan några aktuella länktips:

Finans-ABC för dummies (Aftonbladet)
Äntligen får vi tid! (Aftonbladet)
Räkna med dollarövertag (VA.se)
Euron över 10 kronor! (VA.se)
Fyndläge efter rekordraset (VA.se)
Bankstrateg: Alle venter på at renten sænkes (Politiken.dk)
USA's industriproduktion er gået i stå (Politiken.dk)
Diskussion om nyemission i Swedbank (Sydsvenskan)
UBS till bankakuten (DN.se)



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

onsdag 8 oktober 2008

Utveckla centrumhandeln!

Sydsvenskan rapporterar idag att Nova Lund fortsätter att vara Skånes snabbast växande köpcentrum. Försäljningen där ökade förra året med 18,9 %. Samtidigt ökade även detaljhandelns omsättning i Lunds centrum, vilket indikerar att city nu börjat återhämta sig från den på senare år kraftigt hårdnande konkurrensen från externa köpcentra såsom Nova och Center Syd. Det handlar emellertid om en mycket blygsam ökning, endast 3,9%. Därmed utvecklas centrumhandeln i Lund sämre än i Malmö och Helsingborg, men hamnar tyvärr också efter mindre städer som Ystad, Landskrona och Kristianstad.

Med sitt medeltida gatunät, smala gränder och små gårdar, är Lund som gjort för bra shopping. Tyvärr har man tidigare varit dåliga på att ta till vara på de möjligheter som finns. Det beror dels på konservativa handlare och politiker som inte vågat förlänga butikernas öppettider, investera i ny teknik eller utveckla centrum med ny och djärvare bebyggelse, dels på en brist på bra shoppingutbud i nära anslutning till centralstationen. Men vad Lund framför allt har saknat är det som i princip varenda liten håla i hela Sverige har – en stor, centralt placerad shoppinggalleria i city! Vissa aktörer talar om festivaler, temakvällar och andra happenings i stan, men de åtgärder som ger stört effekt är de som påverkar vardagens konsumtion, vecka ut och vecka in... Åtgärder med bestående effekt måste i det här sammanhanget prioriteras framför tillfälliga "vitamininjektioner".

De senaste årens utveckling för centrumhandeln i Lund visar med all önskvärd tydlighet att det i nuläget knappast behövs fler externa handelsytor runt Lund. Midrocs förslag på ett nytt köpcentrum vid nya motorvägsinfarten trafikplats Råby vid E22 i sydöst är alltså inte särskilt positivt. Här bör man istället, enligt vår mening, satsa på kontor och lätt industri i byggnader som fullt ut utnyttjar det fantastiska skyltläget vid Autostradan, d v s i byggnader med djärv, gärna experimentell arkitektur som sticker ut och skapar identitet – portalbyggnader för Lund. Och man får gärna bygga högt för att utveckla och göra Lunds siluett mer spännande. Allt utom nya butikslådor skulle alltså vara av värde...

Inne i city behövs en nytt stort shoppingcentrum som kan fungera som en magnet och dra till sig besökare till hela Lunds innerstad. En sådan etablering skulle komplettera det befintliga shoppingutbudet på ett mycket positivt sätt. Allra helst borde köpcentret placeras i direkt anslutning till Lunds centralstation, för att med kollektivtrafiken skapa en miljömässig hållbarhet i projektet och för att maximalt locka besökare även från grannorterna. Av praktiska skäl kanske inte detta är möjligt och då får man naturligtvis med öppet sinne titta på andra lokaliseringsalternativ i innerstaden. Ett intressant sådant skulle kunna vara Kv. Galten, söder om Mårtenstorget vid Bankgatan. När stadsbussarna minskar sin närvaro eller helt slutar att använda Botulfsplatsen som central bussterminal måste denna del av staden utvecklas. Planeringen av Saluhallens expansion är t.ex. redan i full gång. Ett stort och modernt shoppingcenter vid Bankgatan skulle kunna vara precis vad stadsdelen behöver. Dessutom skulle exploateringen bidra till att flytta innerstadens pulsmässiga centralpunkt söderut, närmare pånyttfödda områden som Margretedal och Karhögs torg.

Fem arkitektbyråer har på eget initiativ skickat in förslag till Lunds kommun på hur kvarteret Galten skulle kunna bebyggas. De fem är Årstiderne arkitekter, Plan- och byggnadskonst i Lund, FOJAB, Johan Celsing samt Peter Torudd. Bostäder, handel och kulturhus är de användningsområden som dominerar. Att Lund behöver ett riktigt kulturhus är självklart. Vi anser dock inte att det är lika självklart att det bör ligga just vid Bankgatan. En betydligt mer spännande placering är vid Södra vägen där en JET-mack ligger idag. Där skulle ett kulturhus tillåtas ta mer plats (framför allt visuellt i form av aggressivare arkitektur) och ge ett intressant välkomnande till bilburna besökare. Samverkansmöjligheterna med Kulturmejeriet är dessutom stora och förhoppningsvis kan synergieffekter uppnås.

Vad gäller kvarteret Galten så anser vi att förslaget från Årstiderne arkitekter är bäst. De föreslår 2 våningar handelsyta om ca 15 500 kvm, plus 2 våningar bostäder, kompletterat med underjordiskt garage. En centralt placerad shoppinggalleria skapas samtidig som fler bostäder byggs i city. Således attackeras två av Lunds stora tillkortakommanden – det dåliga shoppingutbudet i city, samt bostadsbristen. Se en bild från Årstidernes förslag här!

Länkar:

Tävling kan avgöra Bankgatans framtid (Sydsvenskan)

Fem byråer har redan skickat in försag (Sydsvenskan)

Nova Lund ökar mest av Skånes köpcenter (Sydsvenskan)

Så vill cityhandeln möta konkurrensen (HD.se)

Extraöppet obekant för många kunder (HD.se)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , ,

söndag 5 oktober 2008

Hoppingivande innerstadsexpansion i Lund

Samråd pågår just nu för ett antal intressanta detaljplaner i Lunds kommun. Den mest spännande, och mest omfattande, är den plan som utarbetats för delar av Sockerbruksområdet vid Spoletorp. Genom exploateringen av Sockerbruksområdet kommer Lunds innerstad att ta språnget över järnvägen och växa även i väster (Se bild). Utbyggnaden har redan börjat med kv. Öresund och HSB:s projekt Sockertoppen (bild) men det är först nu, med den aktuella detaljplanen för Raffinaderiet 1 m fl, som detta historiska stadsbyggnadsprojekt startar på allvar! Planen omfattar tre kvarter med bostäder (totalt ca 300 st), kontor och handel och innebär även att Kung Oskars väg ska börja konverteras till stadsgata. Två nya stadskvarter i tre till sju våningar planeras för bostadsändamål. Kvarteret närmast järnvägens bangård, med befintlig äldre industribebyggelse, kommer att kompletteras med nya verksamhetslokaler och bostäder. Här, längst i öster, kan det bli tal om byggnader i upp till nio våningar.

Ur den av Ulrika Lundquist välpräntade planbeskrivningen:

"Visionen för Sockerbruksområdet är att låta stenstaden ta språnget över järnvägen och att även på den västra sidan bygga stad i klassisk mening, med dess variation i form och innehåll. Stadskärnan kan utvidgas och nya attraktiva bostäder och arbetsplatser skapas. Stenstadens täthet, skala och varierade utbud ska eftersträvas.

Området ska upplevas tillgängligt, tryggt och attraktivt att vistas i och röra sig igenom. De nya kvarteren ska sammanlänkas i sin utformning med omgivningen och tillåta en naturlig genomströmning av alla trafikslag, vilket ger liv åt staden och underlag för service. Traditionella gator, torg och kvarter skapar tydliga uppdelningar av privata, halvprivata och offentliga rum. En sekvens av platser och stadsrum bildas och området kopplas tillomgivande gatunät till en sammanhängande väv
."

Vi ser positivt på utbyggnaden av Sockerbruksområdet och tror att det kommer att betyda mycket, inte bara för närområdet utan för hela Väster, en stadsdel som fram till nyligen varit ganska tråkig och livlös. Om detta projekt blir lyckat finns goda möjligheter till spridningseffekter. Byggmästaregatan har t.ex. en fantastisk potential att omvandlas till en trevlig innerstadsgata med ett mer slutet gaturum och ett större inslag av butiker och verksamheter. Den skulle kunna bli ”Västra innerstadens” urbana pulsåder i nord-sydlig riktning och bidra till att ge mer liv åt området runt Västra stationstorget!

Utbyggnaden av Sockerbruksområdet ger även goda förutsättningar för en ordentlig uppgradering av det anonyma och slitna företagsområdet längs med Öresundsvägen. Det området borde ges en betydligt mer dynamisk karaktär för att kunna bära upp en av sina delfunktioner, att vara en port till Lunds stad.

Låt oss därför hoppas att planeringen av Sockerbruksområdet fortskrider på ett lika bra och hoppingivande sätt som hittills och att det föreslagna höghuset i norr (ingår ej i den aktuella planen) vid Kung Oskars väg, blir verklighet och att man då har modet att ge det en sådan höjd att det kan fungera som lokal signaturbyggnad, ett identitetsskapande utropstecken för den nya stadsdelen, och ett landmärke för alla de besökare till Lund som angör staden västerifrån. Detta är en mycket sällsynt chans att kunna bygga något högt i centrala Lund, utan att hota den medeltida och kulturhistoriskt värdefulla stadskärnan (eftersom att denna ligger på behörigt avstånd). Ta den!

Andra aktuella detaljplaner i Lund är den för Gernandtska Lyckan (nya bostäder i södra innerstaden), samt för Väster 4:13 (Nya bostäder bredvis Solgårdarna vid Trollebergsvägen). Den 29 september gick samrådstiden också ut för den plan där bostadsbebyggelsen runt den nya Arenaparken ges sina ramar. Detaljplan för del av Klostergården 1:5 m fl omfattar ca 450 bostäder och inkluderar bl a den spektakulärt långa byggnadskropp längs med Stattenavägen som gradvis växer i höjd och våningsantal, från fem våningar i söder till hela 16 våningar i norr. Taklinjen kommer att skapa en kontinuerligt stigande kurva på himlen. Huruvida resultatet blir lyckat återstår naturligtvis att se, men det är i alla fall positivt att man vågar satsa på en så ovanlig och spännande utformning. Ett avslutande citat ur planbeskrivningen:

Bostadsbebyggelsen skall […] bidra till ett avtryck av vår samtid genom sin arkitektoniska utformning.”

Tack för det! Tack för att kommande generationer ges möjlighet att älska eller hata byggnader också från vår tid, på samma sätt som vi själva idag får fascineras av spektakulära byggnader från förr. Om vi alltid låter aggressiva NIMBY:s bestämma skapas ett olyckligt hack i den arkitektoniska tidslinjen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

tisdag 23 september 2008

Moderna Museet till Malmö

En av Sveriges riktiga stora kulturinstitutioner, Moderna Museet i Stockholm, kommer att öppna en filial i Öresundsregionen. Detta står nu klart efter att ett avtal igår tecknats mellan museet, Malmö Stad och Region Skåne. Hösten 2009 kommer Moderna Museet Malmö att slå upp portarna i fd Rooseum, John Smedbergs elektricitetsverk från 1901. Filialen blir en del av den statliga myndigheten Moderna Museet. Att ett nationalmuseum för modern konst etablerar sig utanför sitt lands huvudstad är mycket ovanligt men ett framgångsrikt exempel återfinns i England med Tate Liverpool vilket tillkom som en del av Tate Gallery i London för snart 20 år sedan.

Moderna Museet skriver på sin hemsida:
"Moderna Museet Malmö kommer […] att erbjuda en konstupplevelse ensam i sitt slag, för hela Öresundsregionen. [Det] blir ett högkvalitativt modernt museum av internationell klass med självständigt utställningsprogram, i samarbete med såväl Moderna Museet som egna internationella partners"

Ja, förutsättningarna är onekligen bra...

"Pablo Picasso, Louise Bourgeois, Henri Matisse, Diane Arbus, Salvador Dalí, Eva Hesse, Ola Billgren, Karin Mamma Andersson... Moderna Museet är ett av Europas ledande museer för modern och samtida konst, med en samling i världsklass. [Och] i Malmö finns en av Sveriges vackraste utställningslokaler…"

Läs mer:

Moderna öppnar filial i Malmö (DN)

Moderna Museet får filial i Malmö (Svenska Dagbladet)

Unikt samarbete (Moderna Museet)

Klart för Moderna Museet Malmö i Rooseum (Malmö Stad)



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Regeringen öronmärker pengar till projektering av ESS

Lunds universitet kan nu under de pågående runda bords-samtalen i Riga stoltsera med att den svenska regeringen gett sitt klartecken till att satsa 120 miljoner kronor av tidigare fonderade medel på tidig teknisk projektering av forskningsanläggningen ESS. Detta alltså innan det ens är klart att Lund verkligen blir värdstad för det jättelika neutronljusmikroskopet. Beskedet kan tolkas som att Sverige nu anses ligga bra till i kampen om anläggningens lokalisering samtidigt som pengarna i sig även kan betraktas som ytterligare ett konkret argument för Lund. Beloppet, som förvisso bara är en bråkdel av den totala kostnaden, signalerar ju tydligt att Sverige är redo att, så fort klartecken givits, rivstarta ett högkvalitativt planeringsarbete redan nästa år. Detta inger förtroende och visar på seriositeten i det svenska erbjudandet.

Beskedet om pengarna är ett i raden av flera tecken på att Lund nu kan ha ryckt åt sig ledartröjan i den segdragna tävlingen om den gigantiska forskningsanläggningen. För ett par dagar sedan påstods t.ex. information ha läckt ut från den expertgrupp som utvärderar de tre återstående kandidatländerna Sverige, Spanien och Ungern. Enligt ryktena står slaget mellan Bilbao och Lund, medan det ungerska alternativet är distanserat. På en presskonferens föreslog ledarskapet för den spanska kandidaturen att Lund och Bilbao borde enas i gemensam kandidatur – dock under förutsättning att själva anläggningen ändå placeras i Spanien. Utspelet, som vi verkligen hoppas att ESS Scandinavia inte låter sig lockas av, visar att spanjorerna ser Lund som en stark och farlig konkurrent. Viktigt är nu emellertid att det skandinaviska konsortiet inte ser matchen som vunnen utan tålmodigt fortsätter sitt intensiva och professionella arbete för att Lund slutligen ska gå segrande ur striden. Svenskarna får inte bli kaxiga och segervissa utan måste ödmjukt fortsätta att peka på konkreta fördelar, fakta och vetenskapliga argument.

I december väntas expertgruppens utlåtande offentliggöras.


Länkar:
Lund ett steg närmare ESS (Sydsvenskan)

120 miljoner kan satsas på ESS (Sydsvenskan)

Miljoner från Ideon-försäljning går till ESS (Medicon Valley)

120 miljoner kronor till uppstart av ESS (Lunds Univeristet)

ESS Scandinavia


Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

fredag 1 augusti 2008

Estland stöder ESS

Nu meddelar även Estland att landet formellt stöder planerna på att placera den europeiska forskningsanläggningen European Spallation Source (ESS) i Lund. Sveriges och Estlands regeringar har tecknat en avsiktsförklaring där man drar upp riktlinjerna för ett samarbete som ska se till att värdskapet för det gigantiska ”supermikroskopet” hamnar i Östersjöregionen. Samarbetet gäller bl.a. teknik, utbildning och finansiering. I ett pressmeddelande från ESS Scandinavia uppger konsortiet att totalt nio länder har uttalat sig positivt om ESS i Lund. Av dessa har fyra länder nu givit ett formellt stöd; Sverige, Danmark, Polen och Estland.

I december arrangerar EU en konferens om forskning och infrastruktur i Versaille. Förhoppningen är att man då ska nå konsensus om vilken plats som är lämpligast för ESS.

Läs även andra bloggare om , , , , ,

Danska arbetslösheten brutalt låg – en välsignelse, och ett hot

Trots den pågående lågkonjunkturen fortsätter den danska arbetslösheten att i det närmaste smälta bort. Andelen arbetslösa är nu nere på 1,6%, den lägsta siffran sedan början av 1970-talet. Utvecklingen har därmed slagit även de mest optimistiska prognoserna. VA.se skriver att den goda arbetsmarknaden nu väntas bidra till att priser och löner går upp. I Sydsvenskan kan man läsa att de danska matpriserna redan nu är cirka 70% högre än i Skåne.

Dessa divergenser, avseende exempelvis utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden eller mat- och boendepriser, är på kort sikt ett effektivt bränsle i den malande Öresundsintegrationen. De ger starka incitament för svenskar att börja arbetspendla till Köpenhamn för att få en anställning, ett attraktivare jobb eller en högre lön. Samtidigt är det fortsatt lönsamt för danskar att bosätta sig i Malmö/Lund eller, om man är mindre radikal, åtminstone då och då ta ett skutt över sundet för att shoppa loss och storhandla. Samtidigt bidrar denna utveckling till att den Öresundska infrastrukturen utsätts för hårda prövningar och att sårbarheten för t.ex. tekniska fel blir hög. På lång sikt krävs därför stora insatser av både regionala och nationella politiker i Danmark och Sverige, dels för att öka infrastrukturens kapacitet, och dels för att skapa en regional integration som kan växa sig starkare även utan det bränsle som lokala prisskillnader utgör. Alla de tusentals Öresundsbor som dagligen pendlar fram och tillbaka över sundet är, utan att de tänker på det, arbitragörer. De ägnar sig åt vardagens arbitrage, tillskansar sig riskfria vinster genom att utnyttja prisskillnader på olika marknader mellan vilka transaktionskostnaderna är låga. Oavsett om vi talar om arbetsmarknad, bostäder, livsmedel eller andra konsumtionsmarknader, eller om vi diskuterar de finansiella marknaderna, så ligger det ju alltid i sakens natur att prisskillnader som utnyttjas på sikt kommer att minska till den dag de är så små att det inte längre är lönsamt att försöka utnyttja dem...


Relaterat: Politiken.dk

Läs även andra bloggar som skriver om , , , , , ,

måndag 28 juli 2008

Rådet har talat

Förverkligandet av den föreslagna synkrotonljusanläggningen MAX IV i Lund rycker allt närmare. Nu är Vetenskapsrådet klart med den rapport i vilken planerna utvärderas. Och omdömet är minst sagt positivt. Man konstaterar att MAX IV, som är tänkt att byggas på Brunnshög i nordöstra Lund, skulle bli en världsledande anläggning med stor attraktionskraft på både svenska och utländska toppforskare. På nuvarande MaxLab samlas årligen cirka 700 forskare inom bl.a. materialkunskap, läkemedelsforskning, kemi och fysik. Den siffran tros kunna tredubblas när den nya anläggningen tas i bruk. Bygget, som i bästa fall skulle kunna påbörjas redan nästa år, är kostnadsberäknat till tre miljarder kronor, en summa som överstiger befintlig finansieringsbudget för forskning. Vetenskapsrådet uppmanar därför regeringen att vidta åtgärder för att skjuta till nödvändiga medel.

All logik talar för att regeringen följer rådets rekommendation. Anläggningen är så viktig för svensk forskning att allt annat skulle framstå som galenskap. De experter som utvärderat planerna är överens om dess stora fördelar. Redan 2006 kunde man t.ex. läsa följande i tidsskriften Forska:

Omdömet blev högsta betyg när internationella experter på Vetenskapsrådets initiativ utvärderade den tekniska designen av den planerade synkrotronanläggningen MAX IV i Lund. Konceptet, som är okonventionellt, innebär bland annat en ny typ av acceleratorkonstruktion samt att två acceleratorringar för olika energier placeras ovanpå varandra. [...]

MAX IV skulle bli världens främsta inom sitt område. Den betydligt bättre prestandan innebär till exempel att man kan studera nya fenomen, mindre prover samt utföra experimenten snabbare och med mycket större precision än idag.


Till de rent vetenskapliga argumenten kan läggas andra positiva faktorer som borde bidra till att regeringen agerar i rätt riktning:

* Statsfinanserna är mycket goda trots den vikande konjunkturen

* Satsningen skulle inverka positivt på den svenska ekonomin på flera plan:
Kortsiktig stimulans genom byggandet av själva anläggningen och efter hand lokalt ökad konsumtion och nya arbetstillfällen inom t.ex. hotell- och servicenäringarna som genereras av anläggningens gästforskare.
Långsiktig stimulans genom de forskningsresultat som uppnås på anläggningen och de produkter som i slutändan kan skapas.

* Satsningen skulle stärka Sveriges chanser att få bli värdland för European Spallation Source, ESS. Det är en jättelik forskningsanläggning som även den föreslagits bli placerad i Lund, granne med MAX IV. Dels tangerar de båda anläggningarna varandra inom ett antal vetenskapliga områden, de kompletterar varandra väl och skulle tillsammans skapa synergier. Dels visar Sverige beslutsamhet och engagemang och en förmåga att verkligen genomföra och lyckas med stora fysiska forskningsinvesteringar. Och om även ESS förverkligas i framtiden kan vi multiplicera ovan nämnda ekonomiska stimuli mångfalt…

Till detta kan vi addera positiva effekter på lokal nivå, särskilt vad gäller stadsutvecklingen i Lund. Brunnshög ska enligt planerna utvecklas till en ny, stor stadsdel med varierad bebyggelse och god blandning av arbetsplatser, bostäder och fritid. De miljömässiga ambitionerna är höga. I flera enskilda projekt har kommunen investerat mycket prestige och förhoppningar. Bl.a. planeras för spårburen kollektivtrafik genom området samt för ett 15 våningar högt hotell som ska fungera som stadsdelens landmärke. En etablering av MAX IV skulle bidra positivt till att skapa ekonomi i dessa projekt och snabba på dess förverkligande.

Länkar:

Sydsvenskan:
Forskare kan få ny superanläggning i Lund
Professor: Jag skulle kunna se saker som jag inte kan se nu

Läs även andra bloggar som skriver om , , , , , , ,

fredag 25 juli 2008

Malmö värd för European Social Forum

Det faktum att Malmö väldigt snart står som värd för den stora politiska konferensen European Social Forum har sannerligen inte uppmärksammats mycket i svensk massmedia. Märkligt, med tanke på att minst 20 000 politiskt engagerade människor från tusentals organisationer i hela Europa, och därtill en mängd journalister, väntas inta staden när den årliga antiglobaliseringskonferensen går av stapeln 17-21 september 2008.

Arrangörerna skriver på sin hemsida: “During five days seminars and workshops will be mixed with culture, music, activism and demonstrations. But the forum is so much more than a meeting of a couple of days - now we in the Nordic countries and the rest of Europe have the chance to put forward alternatives and visions for the future. It is you and your organization that decide what will be the content of the forum, the programme is created from below by all who want to participate in the process. Many questions will be dealt with: from workers’ rights, equality, public service, development of democracy, resistance to war and racism, to global solidarity and a change in climate strategy. Because ESF is about changing society - not just having discussions. The European Social Forum is a unique arena for exchange of experiences, discussions, network building and planning of common initiatives and campaigns.

Det första ESF hölls i Florens 2002. Därefter har konferensen arrangerats i Paris, London och Aten, och nu slutligen alltså i Øresund. Detta politiska möte är en europeisk variant av World Social Forum, den vänsterideologiska konferens som ursprungligen skapades som en motvikt till World Economic Forum i Davoz. Inom ESF finns flera mindre regionala och nationella fora. Den 28-30 september hålls t.ex. en nationell konferens i Danmark och i oktober är det dags för Skåne Social Forum i Lund.

Länkar:
ESF 2008
European Social Forum


Läs också vad andra bloggar skriver om , , , , , , ,

måndag 21 juli 2008

Elitklasser i Lund

Sydsvenskan rapporterar idag att gymnasieskolorna i Lund vill erbjuda elitklasser med nationell intagning av särskilt begåvade elever. Artikeln tycks ha vållat en väldig debatt bland läsare och bloggare. Märkligt, eftersom det handlar om något så självklart. Nämligen att varje elev har rätt till skolundervisning som gör att hon eller han utvecklas som individ och lär sig nya saker. Även smarta elever har den rätten.

Bortser man dessutom ett ögonblick från individperspektivet (vilket man kanske egentligen aldrig bör göra i frågor om skola och mänsklig omsorg) kan man även konstatera att nationella elitklasser i Lund skulle vara mycket positivt för kommunen och regionen och stärka stadens ställning som lärdomscentrum. Med andra ord, go for it!

Större borde väl debatten snarare vara kring det faktum att SSU vill öppna en socialistisk friskola i Stockholm...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Relationer bygger äkta integration

Öresundsbloggen har tidigare skrivit om hur skillnader mellan danska och svenska löner, arbetskraftsutbud/efterfrågan, bostadspriser, levnadskostnader etc. kommer att utgöra ett effektivt bränsle för den regionala utvecklingen framöver. I takt med att fler människor och företag utnyttjar dessa skillnader kommer de emellertid att gradvis suddas ut när en harmonisering sker.

Under tiden kan istället en äkta integration slå rot - när svenska och danska kollegor flyttar sitt umgänge också utanför arbetsplatsen, när danska föräldrar sätter sina barn i svenska dagis och när ungdomar och studenter från båda sidor sundet blir vänner. De relationer som kommer att utvecklas mellan människor i regionen kommer att vara det fundament på vilket Öresunds framgång vilar.

Nu kommer tidiga indikationer på att detta resonemang är riktigt. Öresundsbrokonsortiet rapporterar att en majoritet av de danskar som flyttat till Sverige sedan Öresundsbron öppnades 2000 tror sig bo kvar i Sverige även om tio år. Ett stort antal av de danska bropendlarna säger t.o.m. att de tänker stanna i sitt nya hemland livet ut.

"I första hand flyttar danskarna över sundet av ekonomiska skäl, men efterhand får de andra grunder till att stanna. I undersökningen framhäver danskarna att de bor nära naturen i Skåne och att svenskarna är vänliga och avslappnade. Slutligen upplever vi också att danskarna får barn och därför väljer att bli kvar", säger analyschef Britt Andresen från Öresundsbro Konsortiet till den danska tidningen Politiken.

Resultatet från brokonsortiets undersökning stämmer väl överens med svaren i en enkät som Malmö stad lät alla nyinflyttade danskar besvara för en tid sedan.

När relationer etableras så skapas också riktig integration. Den främsta uppgiften för politiker, myndigheter och andra aktörer på båda sidor sundet och på alla geografiska skalnivåer, från lokalt till EU, blir att främja och underlätta för dessa relationer att skapas! Ibland kan detta låta sig göras med relativt enkla beslut - som att t.ex. avskaffa den feltänkta broavgiften. Ibland krävs mer komplicerat och långsiktigt arbete, något som de danska och svenska statsmakterna hittills varit duktiga på att undvika. Men tålamod är en dygd, och den som väntar på nåt gott…

Artiklar om detta ämne:
Sydsvenskan
Svenska Dagbladet
Politiken

Läs även vad andra bloggar skriver om , , , , , ,

torsdag 17 juli 2008

Betydelsen av publikt i privat

Igår var det premiär för allmänheten att få tillträde till Turning Torsos högsta och 54:e våning. För 195 kronor kan man få följa med upp i Sveriges enda skyskrapa, världsberömd i arkitekturkretsar. Där uppe väntar en vidunderlig utsikt över Öresundsregionen, filmvisning samt föredrag.

Allmänhetens tillgång till skyskrapan är högst tillfällig. I bostadstornet finns i princip inga offentliga lokaler alls. Det är därför inte så konstigt att ägarna, HSB Malmö, kan ta nästan 200 kr för en hissresa. De skulle säkert kunna begära det dubbla – besökarna hade kommit ändå. Detta är ett tecken på människans inbyggda fascination för höjder och signaturbyggnader, något som vi i Skandinavien hittills varit mycket dåliga på att utnyttja. Det visar också på det stora behovet av offentliga platser i det urbana rummet. Turning Torso utgör ett unikt boende som självklart inte kommer att kunna vara tillgängligt för alla. Ägaren HSB, som tagit stora ekonomiska risker för att bjuda Malmö på en ikon av världsklass, har bekostat byggnaden och är givetvis fria att sätta vilket pris de behagar för att få tillgång till huset. Men det går ju inte att blunda för att en permanent restaurang, skybar, kafeteria, eller annan liknande inrättning hade kunnat utgöra en fantastisk inkomstkälla för fastighetsägaren under överskådliga tider, samtidigt som den uppfyllt ett publikt behov och svarat till allmänhetens intresse av att få ta del av unika vyer och god arkitektur.

Nu är Turning Torso knappast designat för att kunna hantera annat än tillfälliga flodvågor av besökare. Men nog är det en god idé att redan vid planerandet av framtida landmärken fundera mer på frågan om hur privat och offentligt kan mötas i det fysiska för att skapa mervärden. När en skyskrapa uppförs uppgraderas platsen den står på mångfalt. Inte minst gäller detta platsens, ortens och regionens marknadsföringspotential. Denna potential kan växa ytterligare om byggnaden också tillåts bli annat än bara ett vackert vykortsmotiv.



Länkar i Sydsvenskan:
Det kommer aldrig att bli möjligt att bara titta på utsikten

Premiär för visning på 54:e våningen

"Off topic", Svenska Dagbladet:
Paris växer - på höjden


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,