söndag 22 februari 2009

Sänk broavgiften!

De horribelt höga avgifterna på Öresundsbron ligger som en tung, våt filt över den regionala utvecklingen och är starkt hämmande för integrationen över sundet. Dessutom vilar avgifterna på en feltänkt finansieringsmodell som medför att dagens avgifter är mycket orättvisa. När den fasta förbindelsen över sundet planerades och byggdes så förväntade man sig att bron skulle användas på ett helt annat sätt än vad som blev fallet. Man såg bron mer som en sammanbindande länk mellan Skandinavien och den europeiska kontinenten än som en livsviktig del av Öresunds regionala trafiknät. Öresundsbron skulle i första hand erbjuda snabbare och mer kostandseffektiva transporter för det svenska och norska näringslivet, inte minst den tunga industrin. Dessutom skulle den utgöra en bekvämare väg till kontinenten för semestrande hushåll. Utifrån dessa förväntningar ansåg man att det mest rättvisa sättet att finansiera bron var att avgiftsbelägga den och därmed låta trafikanterna betala. Det är ju bara en liten del av näringslivet som har behov av väg- och tågtransporter, och långt ifrån alla skattebetalare åker på bilsemester till kontinenten. På detta sätt skulle de som tjänade på bron också vara de som betalade för den.

De förväntningar man hade på Öresundsbron har förvisso infriats. Förbindelsen över sundet fyller funktionen som bekväm och snabb transportlänk mellan Skandinavien och övriga Europa. Men, utöver detta så har bron idag även andra funktioner som omkullkastar den finansieringsmodell som finns! Öresundsbron är idag en del av Skånes och Sjællands regionala väg- och järnvägsnät. Detta bevisas av de höga trafiksiffrorna för den inomregionala arbetspendlingen. Medan godstransporterna och semesterresorna över bron är ungefär på den nivå som man hade prognostiserat, så har de inomregionala resorna överträffat förväntningarna med råge. Särskilt vad gäller arbetspendlingen, och särskilt vad gäller tågresorna. Bron är en naturlig och livsviktig del av Öresundsregionens infrastruktur, helt avgörande för områdets ekonomiska och sociala utveckling. Den används dagligen av många tusentals Öresundsbor, såväl svenskar som danskar. Detta var visioner som visserligen fanns med som faktorer i planering och projektering, men som nu har förverkligats långt tidigare än förväntat. Därmed har det uppstått en obalans i finansieringen.

När nu bron har blivit en del av Öresundsregionens samhällsbärande infrastruktur är det inte längre bara trafikanterna som drar nytta av dess existens. Eftersom den är avgörande för arbets- och bostadsmarknadens funktionalitet i regionen, en förutsättning för ekonomisk tillväxt, så tjänar alla människor i Sverige och Danmark på dess existens. Inte bara de som faktiskt använder den! Öresundsbron är en förutsättningen för att det dagliga livet ska fungera i Nordens största och mest tätbefolkade urbana region. Den är lika viktig för Öresund som Essingeleden är för Stockholmsregionen eller som Göta Älvbron är för Göteborg. Den är en del av den infrastruktur som vanligtvis ska betalas med skattemedel.

Alla tjänar på bron men det är bara dess trafikanter som är med och betalar notan. Detta är djupt orättvist och går emot de principer som vi har i både Sverige och Danmark om att välfärdssamhället, och den infrastruktur som detta vilar på, ska betalas gemensamt av alla inkomsttagare oavsett den individuella nyttjandegraden. Skattebetalare i Malmö är exempelvis med och betalar för vägnätet i Norrbotten, trots att de sällan eller aldrig kör på dessa vägar. Och så ska det givetvis vara! (Även om vägarna i Norrbotten inte har samma strategiska betydelse som Öresundsbron när det gäller den ekonomiska utvecklingen i Sverige och Skandinavien…)

Öresundsbrons prissättning framstår som än mer märklig och horribel om man dessutom betänker det faktum att den hämmar trafikutvecklingen och gör så att infrastrukturen inte utnyttjas tillräckligt mycket och tillräckligt effektivt. För det är ju otvivelaktigt så att trafiken på bron skulle vara ännu tätare om avgifterna legat på en rimligare nivå. Lägre pris innebär högre efterfrågan. Antalet resor skulle öka och med dem även utbytet över sundet. Fler skulle våga bosätta sig, börja studera eller ta anställning i grannlandet. Samarbetet inom föreningsliv, företagande och offentlig förvaltning skulle bli tätare och starkare. Ett lägre pris skulle också innebära att shopping- och nöjesresorna skulle öka i antal. Fler danskar och svenskar skulle få möjlighet att träffas och binda vänskapsband och skapa relationer som blir det sammanhållande kitt och det bränsle som garanterar en god utveckling långt in i framtiden.

I en fullt, eller åtminstone någorlunda integrerad region ska ”spontanresorna” vara täta. Det ska vara lika enkelt och billigt att färdas över sundet som att färdas motsvarande sträcka inom Skåne eller inom Sjælland. Först när så är fallet kan Öresundsregionen nå sina fulla potential och fungera som den tillväxtmotor och välfärdsgenerator som Nordens viktigaste storstadsområde skulle kunna vara. Självklart når vi inte dit enbart med prissänkningar för Öresundsbron. Det finns flera andra integrationshinder, både små och stora, som också måste elimineras. Inte minst gäller detta det komplicerade arbetet med att harmonisera beskattning och socialförsäkringssystemen mellan Danmark och Sverige. Men i jämförelse med den smärtsamma processen så framstår det som relativt enkelt att justera prissättningen på bron och därmed skapa stora och omedelbara integrationsvinster. Problemet är att den politiska debatten på central nivå just nu är obefintlig. Bekväma och fega regeringspolitiker i Stockholm och Köpenhamn kostar alltså miljarder i uteblivna samhällsvinster. Nu är det hög tid att sätta press på dessa!

Vi kräver inte att broavgiften ska slopas helt och hållet. Därtill är nog det politiska motståndet ännu för högt. Men priset för en broresa måste sänkas till en nivå där man inte längre behöver vara höginkomsttagare eller få biljetten subventionerad av sin arbetsgivare för att den ska vara acceptabel. Man bör eftersträva en nivå där även ungdomar, pensionärer, låg- och medelinkomsttagare ska kunna resa över sundet utan att priset blir en avgörande faktor för att avstå. Denna nivå är troligtvis även det pris som är det samhällsekonomiskt mest effektiva. Sänkningen skulle stimulera integration och tillväxt samtidigt som det ökande resandet ändå till stor del skulle kunna tänkas uppväga inkomstbortfallet för brokonsortiet. Enligt beräkningar som föreningen Öresundsborger har gjort så skulle bropriset kunna sänkas till 50 DKK (för enkel bilresa) utan att brons återbetalningstid behöver öka med mer än i nio år, en i sammanhanget marginell skillnad. För samhället som helhet skulle vinsterna överstiga kostnaderna direkt. Och på lång sikt tror vi att den positiva effekten kan bli nästan hur stor som helst eftersom genererade vinster i sig stimulerar integrationen ytterligare och måste adderas till helheten så att samhällsnyttan stiger exponentiellt. Varför väntar Sverige och Danmark med den ultimata stimulansåtgärden, varför sänker man inte bropriset nu? Nyss!?

Avslutningsvis några länkar till aktuella artiklar som tydligt illustrerar avgifternas idioti, men också hur märkligt det är att Öresundsregionen har två(!) valutor:

Svag krona kan chockhöja biljettpriset på brotågen (Sydsvenskan)

Svag krona kan driva upp bropriser (Aftonbladet och Svenska Dagbladet)


Äldre artiklar:

Broavgiften höjs på svenska sidan (Sydsvenskan)

Regionens hälsa kan avläsas på bron (Sydsvenskan)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , ,

lördag 21 februari 2009

TNT växer på Malmö Airport

Logistikjätten TNT har nu färdigställt en ny depå vid Malmö Airport. Den nya byggnaden är nästan fem gånger så stor som den gamla anläggningen och kommer att möjliggöra för företaget att hantera betydligt större godsmängder i framtiden. Depån kommer att användas för att lasta om flyggods för vidare marktransporter till Malmö, Sydsverige och Köpenhamnsområdet. Det blir med andra ord en viktig logistikhub för Öresundsregionen.

TNT aircraft at Malmö Airport, Sweden
Källa: Luftfartsverket, Pressarkiv. Fotograf Thomas Sjöstrand



Läs även andra bloggar som berör , , , , , ,

Ny utlandslinje från Malmö Airport

Malmö Airport får ytterligare en flyglinje till en av Europas storstäder. Den 12 juli öppnar Wizz Air en linje till Prag med fyra avgångar per vecka. Malmö blir därmed flygbolagets största svenska destination räknat i antalet linjer, med trafik till Warsawa, Gdansk, Katowice/Krakow, Budapest och Prag. Det Ungernbaserade flygbolaget startade 2003 och har sedan dess vuxit snabbt. Idag har man en flotta bestående av 20 st Airbus 320 som trafikerar ett linjenät med fokus på destinationer i Öst- och Centraleuropa.

Varje ny flyglinje från Sturup ska ses som ytterligare ett argument för att det snarast bör etableras en järnvägsförbindelse till flygplatsen! Någon sådan lär dock inte komma under de närmaste åren så tills vidare får vi glädjas åt de små men viktiga tillskotten till destinationsprogrammet. Prag är en stark turistdestination som är särskilt populär hos svenskar och skåningar. T.ex. är det närmast obligatoriskt för gymnasieelever i Lund att resa till den tjeckiska huvudstaden för att insupa kultur och akohol i varierande proportioner. Extra roligt då att Flygbussarna AB nu beslutat att återuppta sin direkttrafik mellan Lund och Malmö Airport. Fr.o.m. 23 februari kommer man att köra 16 turer dagligen. Förhoppningsvis är det märkliga försöket med en linje VIA Malmö(!) definitivt historia. Med smartare och kortare injedragningar, färre hållplatser samt betydligt mindre och bränslesnålare bussar ska det vara fullt möjligt att få lönsamhet i trafiken. Annars bör man kanske ägna sig åt något annat, exempelvis spela tvärflöjt eller samla frimärken...


Läs även andra bloggar om , , , , , , , , ,

lördag 14 februari 2009

AEG Worldwide bygger Köpenhamns nya multiarena

Köpenhamns kommun har tecknat avtal med den internationella eventarrangören och arenaoperatören AEG Worldwide om att uppföra en ny gigantisk sport- och evenemangsarena i Ørestad Syd på Amager nära Öresundsbron. Arenan blir 58 000 kvm stor och kommer att ha 15 000 sittplatser. Därmed blir den större än både Gloden i Stockholm och Malmö Arena på andra sidan sundet. Hallen ska enligt avtalet stå klar 2013.

Länk: AEG Worldwide


Läs även andra bloggar om , , , , , ,

fredag 13 februari 2009

Klart för bro över Fehmarn Bält!

Nu är alla formella hinder för en fast förbindelse över Fehmarn Bält, mellan Danmark och Tyskland, borta. Alla tyska delstater utom en röstade på fredagen ja till att Tyskland ska delta i projektet, en motor- och järnvägsbro som knyter samman Rødby i Danmark med Puttgarden i Tyskland. Därmed kommer man snart att kunna ta sig landvägen direkt från Öresundsregionen och Sjælland ner till kontinenten utan att behöva ödsla tid på färjetrafik eller ta omvägen via Jylland. Även om tyskarna nästan helt slipper att bidra till finansieringen – Danmark står för i princip hela notan – så måste man ändå notera att beslutet i det tyska Förbundsrådet har god tajming och ligger väl i tiden. I veckan presenterade ju den federala regeringen ett gigantiskt stimulanspaket för ekonomin där just stora infrastruktursatsningar på vägar, järnvägar, broar och tunnlar står i fokus.

Också vi svenskar har stor anledning att vara glada över det tyska beslutet. En fast förbindelse innebär att restiden mellan Sverige och kontinenten förkortas med flera timmar. Det betyder naturligtvis mycket både för turistande hushåll och för näringslivets transporter. Men vad viktigare är, med en bro på plats så ges konkreta förutsättningar att äntligen göra allvar med planerna på att bygga höghastighetsbanor för tåg mellan Skandinavien och resten av Europa. Då kapas restiderna ytterligare med flera timmar samtidigt som ett modernt och miljöanpassat transportsystem etableras. En av linjedragningarna bör självklart vara Stockholm – Öresund – Hamburg. Skandinaviens två största storstadsregioner binds samman med en nordtysk metropol med över tre miljoner invånare varifrån fortsatta tågresor till bl.a. Berlin, Amsterdam, Bryssel och Paris är möjliga redan idag.

Etablerandet av snabbtåg skulle vidare vara det slutgiltiga argumentet för att det äntligen är dags att börja projektera tunneln under Öresund mellan Helsingborg och Helsingør. Den skulle bli ett utmärkt komplement till en allt hårdare belastad Öresundsförbindelse i söder. När nu Danmark investerar så mycket pengar i en bro som Sverige utan tvekan kommer att dra stor nytta av borde det väl inte vara mer än rätt att Sverige erbjuder sig att stå för huvudfinansieringen av den betydligt billigare HH-tunneln! Som ett tecken på vår tacksamhet alltså…

Oavsett hur det blir med en framtida HH-tunnel så kommer Öresundsregionen att dra stora fördelar av bron över Fehmarn Bält. Skåne knyts i ännu högre grad närmare kontinenten och Malmö blir den stad i Sverige som får de mest utvecklade kontakterna med stormakten Tyskland. För Sjælland kommer själva bygget att skapa hundratals jobb i många år framöver och de förbättrade kommunikationerna och ökande trafikflödena tros ge en viktig tillväxtinjektion som kommer att bli kännbar även uppe i Hovedstadsregionen. Köpenhamn blir en naturlig nod tillsammans med städer som Berlin och Hamburg i ett nät av europeiska metropoler. Dessutom hamnar man mitt i trafikflödena mellan Skandinavien och övriga Europa och blir den naturliga ”gatukorsningen” och fördelningspunkten för dessa flöden. Inte sedan andra världskriget har den danska huvudstaden vuxit så snabbt som idag. Ändå är det kanske bara början….?


Artiklar:

Förbundsrådet sade ja till Fehmarn (I Svd och Aftonbladet)

Tyskt ja till enormt stimulanspaket (I VA.se och Aftonbaldet)


Läs även andra bloggar som berör , , , , , , , ,

Sverige + Danmark = Sant?

Än är inte våren här, men trots det är det kärlek i luften.. Här är två tecken på att Sverige och Danmark kommit allt närmare varandra:

1. Det är klart för fusionen mellan svenska Posten och danska Post Danmark
2. Sverige och Danmark får ett gemensamt luftrum

Det sedan tidigare offentliggjorda samgåendet mellan Posten AB och Post Danmark är nu helt klart. Det nya postbolaget blir till 60% svenskägt och till 40% danskägt. I styrelseröster blir fördelningen 50-50. Styrelseordföranden blir dansk och VD:n blir svensk. Man skapar med andra ord ett nytt SAS där nationella intressen ska försöka balanseras mellan de olika länderna. Ofta sker nog detta på bekostnad av lönsamhet och tillväxt. Men på lång sikt kan det nog ändå komma något positivt ut av denna lekplats där politikerna får smaka på direktörslivet i skyddad verkstad… Troligtvis kan det sammanslagna företaget bli stort nog att kunna konkurrera på den europeiska marknaden och förhoppningsvis privatiseras inom en inte allt för avlägsen framtid. Men det allra mest positiva är vi Öresundsbor nu med gott samvete kan KRÄVA ett brevporto som avspeglar det faktiska avstånd brevet ska transporteras. Det är ju helt horribelt att det ska vara billigare att skicka ett brev från Malmö till Kiruna, än från Malmö till Köpenhamn..! (Läs mer i Sydsvenskan)


Och så till nästa kärleksförklaring: Flygtrafiken över både Danmark och Sverige kommer om några år att styras av ett bolag som ägs gemensamt av svenska Luftfartsverket och danska Naviair. Det gemensamma luftrummet kommer att kontrolleras från flygledningscentraler på Copenhagen Airport, Malmö Airport och Arlanda. Vi drömmer ju all om att nationsgränsen mellan Skåne och Sjælland ska gå att sudda ut. Att gränsen nu åtminstone försvinner i luften får väl ses som ett gott första steg? (Läs mer i Sydsvenskan)


Läs även andra bloggar om , , , , ,

Lund planerar för kraftig tillväxt

Lunds nuvarande översiktplan är från 1998 och börjar således få en hel del år på nacken. Nu finns ett förslag på en ny plan som förhoppningsvis ska kunna klubbas igenom nästa år. 9 mars-11 maj pågår samråd och under den tiden kommer gratisexemplar av översiktsplanedokumentet finnas att hämta på stadsbyggnadskontoret eller hos kommunens olika bibliotek och medborgarkontor. Enligt prognoserna kan fler än 60 000 nya Lundabor ha tillkommit om 40 år då staden tros ha ca 170 000 invånare. Det är med andra ord en mycket kraftig befolkningstillväxt som den nya översiktplanen har att förhålla sig till.

Det vi hoppas på av den nya ÖP:n är bl a följande:

· En positiv plan som välkomnar tillväxt istället för att problematisera den
· En stark fokusering på förtätning av befintliga urbana strukturer
· Stora satsningar på högkvalitativ (läs spårbunden) kollektivtrafik
· Självförtroende och mod framför akademisk skepticism

Att döma av en nyligen publicerad artikel i Sydsvenskan tycks vi delvis bli bönhörda. Förtätning är t.ex. ett genomgående tema i den nya planen. 28 000 nya bostäder ska byggas och det kommer framför allt att ske i de befintliga tätorterna. Detta är bra då tilltagande tendenser av "urban sprawl" är särskilt skadliga just i Skåne där jordbruksmarken är osedvanligt bördig, där det i hög utsträckning saknas naturliga barriärer för bebyggelsen i form av vatten och berg, och där den i Sverige sällsynta lövskogen måste bevaras, inte minst för klimatets skull. Livsmedelsförsörjningen kommer att bli den här planetens största utmaning under de närmaste århundradena. De samhällen som kan producera mat i sin absoluta närhet och dessutom sälja eventuella överskott kommer att bli vinnare i en allt hungrigare värld. Därför bör Lund och andra skånska kommuner anamma en tydlig förtätningsstrategi.

Lunds kommun har länge kommunicerat en klar uppfattning om att de s.k. byarna ska expandera. Detta är bra så länge det finns ett proaktivt syfte bakom, exempelvis att skapa underlag för pågatågstrafik på Simrishamnsbanan genom att låta Dalby och Veberöd växa till sig. I övrigt ser vi dock gärna att lejonparten av förtätningarna sker i tätorten Lund, kommunens självklara urbana motor, om inte annat så för att låta byarna förbli just byar, med allt vad det innebär för livskvalitet och socialt liv. Tycke, smak och olika livssituationer avgör vilka sorters samhällen som människor söker sig till. Lunds kommun bör kunna uppvisa ett brett utbud av samhällstyper, från den minsta by till den pulserande storstaden. Den sistnämnda typen kan givetvis bara vara staden Lund och för att den ska kunna få växa och frodas är det bra om man kan undvika att skapa konkurrens från diverse ”ministäder” i omlandet. Man får absolut inte satsa på byarna bara för att det är en politiskt enkel lösning, där villa- och radhusmattor på kort sikt ger ett bättre skatteunderlag än vad studentbostäder i Lunds city genererar. Byarna ska i första hand växa om de kan förses med spårburen kollektivtrafik och om utbygganden kan bidra till att förstärka regionala urbana strukturer (t.ex. genom att skapa underlag för pågatågstrafik på Simrishamnsbanan mellan Malmö och Dalby).

I övrigt bör den mesta utbyggnaden ske i Lunds tätort och dess absoluta närhet. Den nya översiktplanen talar bl.a. om området kring Öresundsvägen. Detta är bra då det finns mycket att vinna genom att låta Väster utvecklas. Innerstaden kan expandera, via Sockerbruksområdet, och ut mot Mobilia och Nova Lund där förutsättningar skapas för att äntligen etablera en ordentlig entré till staden, en bebyggelsestruktur som välkomnar alla besökare från E6:an och som signalerar att man anländer till en expansiv, stor och dynamisk ort. Ett annat område som nämns i planen är givetvis Brunnshög där stadens mest kraftiga expansion kommer att ske. Här planeras bl.a. för spårvagnstrafik, forskningsanläggningarna MAX IV och ESS, hotell- och konferensfaciliteter och en i övrigt blandad bebyggelse med både bostäder och verksamheter.

Tyvärr befarar vi att man kommer att ha en allt för slösaktig inställning när det gäller hur dessa olika markområden i Lund ska förvaltas. Enkel matematik och fysikens lagar säger oss att om man vill förtäta i en redan bebyggd miljö så måste det ske genom att befintlig bebyggelse rivs och ersätts med ny (i stor skala är detta inte särskilt vanligt) eller att obebyggd mark exploateras. Eftersom det nästan helt saknas s.k. ”bombhål” i Lund så innebär det senare alternativet i praktiken att man måste nalla av parkmarken. De flesta av oss inser nog hur viktiga våra parker och övrig grönmark är för livskvaliteten i staden, inte minst genom den hälsobringande rekreation som parkerna erbjuder. Inser man detta faktum så borde man väl även skriva under på att eventuella reduktioner av parkmarken bör minimeras och utföras på ett så yteffektivt sätt som möjligt, dvs genom att de byggnader som trots allt uppförs tar så lite markyta som möjligt i anspråk och istället vinner sitt omfång på höjden!? Om inte staden ska växa utåt så måste den få växa uppåt – annars kväver den ju sig själv! Självklart behöver man inte kategoriskt och konkret föreslå skyskrapor i vartenda gathörn, men man hade ju ändå hoppats att en översiktsplan, med sitt strategiska och långsiktiga perspektiv, kunde våga ”prata höjd”. Istället kan vi, i Sydsvenskans artikel, läsa att de nya husen i staden i genomsnitt kommer att få fem våningar. Det är, menar vi, tillräckligt högt för att sakna en småskalig och mänsklig dimension, men alltför lågt för att väcka fantasi och visioner till liv. Alltför lågt för att erbjuda utsikt eller sceneri, landmärken eller monument. Fem, den tristaste av siffror…

Nåja, ett genomsnitt är ju trots allt bara ett hopkok av en samling lägre och högre siffror, så kanske finns det trots allt hopp om att Lund i framtiden förmår utnyttja sin, med svenska mått mätt, mycket sällsynta potential att etablera en spännande och patenterad siluett. Det gäller ju att se framtiden positivt an. Ett skäl till att faktiskt göra det är de allt mer explicit uttalade ambitionerna om att satsa på den spårburna kollektivtrafiken i och kring Lund. Det handlar inte bara om ovan nämnda Simrishamnsbanan utan även om Lundalänken, busstråket som nu kommer allt närmare riktig pårvagnstrafik. (Grafik här) I framtiden kan man tänka sig linjedragningar även till Staffanstorp och Malmö Airport, samt till Lomma.

När nya trafikstråk etableras, bilvägar eller spår, så kan dessa sedan utnyttjas som utmärkta trådar även för ytmässig expansion av våra tätorter (alltså inte bara förtätning!). Marken närmast motorleder och järnvägar kan användas för att de facto bygga ihop de olika orterna med varandra utan att alltför mycket värdefull natur tas i anspråk. Det handlar ju per definition om långsmala remsor, natur vars kontinuitet redan brutits av trafikleden och som tappat i kvalitet som rekreationsområde och som produktionsplats för livsmedel. Istället kan man med fördel uppföra bebyggelse som låter städerna och orterna växa in i varandra. Ur ett regionalt perspektiv är detta extremt positivt då såväl regioninvånarna som utomstående betraktare kommer att uppleva den urbana massan som kvantitativt större. (1+1=3) Positivt är t.ex. hur orterna längs med E22 och Södra stambanan mellan Lund och Malmö allt mer växer in i varandra och för de båda städerna närmare varandra (trots att de båda var för sig har anammat en tydlig förtätningsstrategi). Ett aktuellt exempel är planerna för den nya, stora stadsdel som kommer att binda ihop Burlöv och Åkarp med varandra.

I framtiden kommer Malmö-Lund kommer att i ännu högre utsträckning ses som ett sammanhängande storstadsområde och kan således erbjuda ett mer komplett utbud av produktionsfaktorer. (Exempel: Lund har ingen hamn, men storstadsområdet Malmö-Lund har en hamn…) Bebyggelse längs med vägar och järnvägar skapar en upplevelse av ett kontinuerligt urbant rum där resan faktiskt sker inom en plats snarare än mellan två platser. De psykologiska effekterna och styrkan i en förbättrad regional struktur bör inte underskattas. Därför ska det bli väldigt intressant att se hur Lunds nya översiktplan kommer att hantera det regionala perspektivet!


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Och kom ihåg, om inte staden ska växa utåt så måste den få växa uppåt! Annars kväver den sig själv...