Det var Gud själv som regisserade avslutningen av Serie A i Italien. Och han satte sin egen son, Zlatan Ibrahimovic, i huvudrollen. Resten är fotbollshistoria. Läs mer i Sydsvenskan, i Politiken, eller i Aftonbladet. Kolla sedan in videon nedan, en tribut till Öresundssonen:
De som följer denna blogg anar nog att inläggen skrivs utifrån en framtidsvision om en utvecklad och mer dynamisk Öresundsregion. Det är en vision om ett samhälle där urbanitetens krafter släpps fria och ger näring till regionens välstånd, där nationsgränser inte längre genererar någon friktion i vardagen och där historia och framtid återigen binds ihop. Det finns en tanke bakom de implicita referenserna till denna vision som ständigt återkommer mellan raderna. Regioner och andra geografiska platser är i viss mening alltid sociala konstruktioner. Det betyder att representationer av en region, i t.ex. text och bild, kan ses som konstituerande element, som delar av en alltid pågående skapelseprocess genom vilken regionen ifråga produceras. Genom att berätta om regionen och kommentera nutida utveckling utifrån sin egen framtidsvision bidrar man alltså indirekt till visionens förverkligande!
Det är således extremt viktigt att man såväl i de offentliga som privata sfärerna tillåter sig att teckna framtidsbilder och att laborera med dessa. Ännu viktigare är det kanske att det alltid finns alternativa visioner om framtiden, att olika grupper och människor får måla sin bild av framtiden utan att förlöjligas eller, ännu värre, negligeras. Utifrån detta perspektiv är det synnerligen positivt att Malmö Stad förra året beställde en extern rapport där stadens framtid diskuterades. Rapporten, som snarare är en essä, levererades av Färgfabriken i Stockholm. Det är en konsthall och mötesplats som beskriver sig själv som ett ”samtidslaboratorium”.
Vi har läst denna skrift och kan rekommendera den varmt till alla som är intresserade av stadsutveckling (och inte bara Malmös)! Texten utmynnar i en konkret framtidsvision som underbyggs av argumentation som kan sägas ta sin utgångspunkt i det urbana, det globala, det ekologiska och framförallt i det mångkulturella.
”vad är det som Malmö därför bör poängtera?
Jo […] att folk dras till folk. Inte till hus. Inte till städer. Utan till dem som bor i husen och som väljer att bo en stad.
Det som lockar är inte byråkrater och direktörer i huvudstäder – utan de andra. Konstnärer och kreativa är en numera klassisk motor för tillväxt i städer. Men det behöver inte stanna där. Det viktigaste är att detta är en tillväxt som sker ”underifrån”. Kanske från ett område som nu betraktas som ett ”problemområde”, som Rosengård. Kanske från områden med stark mångkulturell prägel. Kanske från det vi idag inte ens tänker på."
En berättigad fråga är var man hittar de konstnärer och andra kreativa personer som blir kugghjulen i den motor som driver Malmös tillväxt. Enklast är väl att låta dem finna Malmö. För att så ska ske krävs en, vilket Färgfabriken antyder, extremt välkomnande hållning:
"Malmö kan och borde vara modellen för framtiden genom att öppna sig mot världen. Än mer än man gör idag. Och än tydligare. Låt Malmö växa. Och låt Malmö växa genom att öppna för många att flytta in till Malmö, så att det blir den mest mångkulturella och vitala staden i Europa."
Med ett starkt och stadigt inflöde av nya människor från olika delar av världen, med olika erfarenheter och drömmar i bagaget, behöver inte Malmö designa och konstruera en attraktiv urban miljö. Enligt Färgfabriken kommer invånarna själva att göra det! Staden behöver bara visa att det är möjligt – t.ex. med arkitektur som tänjer på möjligheternas gräns.
"I jämförelse med både Stockholm och övriga Sverige har Malmö redan visat att man vågar. Så även i förhållande till Köpenhamn. Malmö har Turning Torso. Som enda stad i Sverige. Och innan dess hade man redan markerat sig i samma riktning. Men Malmö skulle kunna förstärka detta. Radikalt. För om nu folk dras till folk måste man närma sig de mekanismer som sätter igång processen. Där visar de studier som Färgfabriken gjort av större städers utveckling att det som skapar riktigt effektiv utveckling är när de som inte har så mycket pengar men desto mer av något annat startar processerna. Då skapas både störst värden och mest attraktiv miljö. Exempel på detta är Soho och Williamsburg i New York, Notting Hill i London och Sofo i Stockholm. En förutsättning för detta är att Malmö måste våga locka till sig många. Och Malmö har också satt som mål att växa till en tvåmiljonerstad. Om Köpenhamn är Danmarks huvudstad, med allt vad det innebär, så bör Malmö bli den del av den gemensamma regionen som står för frihet, öppenhet, tolerans – i alla bemärkelser. Gör Malmö till ekonomisk och social frizon. Öppna för minoriteter och dem som inte får plats i trånga miljöer."
Färgfabriken föreslår som huvudstrategi ”att betona, förstärka och markera staden. Att låta Malmö växa, men växa som stad.
Och om målsättning är att växa mot att bli två miljoner invånare – vilket borde vara ett minimalt krav – så blir konsekvenserna av detta tänkande stora. För det skapar gradvis en allt tätare stad. Vilket är detsamma som en stad med mer stadskänsla. […]
Och betona den ekologiska aspekten av detta. Bjud in arkitekter att utveckla nya hus som kan stå symbol för detta nya Malmö. Där höjd och funktion paras med andra kvaliteter som talar samma språk. Och skapa ett nytt, tätt Malmö som signalerar att man bjuder in världen till framtiden. Man talar numer allt mer om det vertikala staden, om att bygga på höjden och blanda funktioner."
Okej, Malmö bör förtätas och växa på höjden. Det är något som Öresundsbloggen håller med om till 100%. Men hur ser den konkreta framtidsbild ut som en sådan utveckling kan landa i? Färgfabriken avslutar rapporten med att berätta om Malmö så som det ter sig år 2050:
Malmö 2050 har blivit ett Nordens Tokyo, ett europeiskt Tokyo. En stad som är tät som Tokyo, som är varierad som Tokyo – men från de specifika förutsättningar som just Malmö har.
Naturligtvis är Malmö inte Tokyo i antalet invånare ännu. Om stor-mega-Tokyo redan 2007 har bortemot 100 miljoner invånare så är Malmö ännu bara gått förbi tvåmiljonersstrecket – men som kanske närmar sig tre miljoner. Dock ska framhållas att Malmö ser sig som del i en betydligt större region. Men som en tydlig stad och en tydlig idé i denna region. Därmed breder Malmö inte heller ut sig i storlek som Tokyo. Tvärt om. Malmö kommer att kännas igen av en ovanligt tydligt definierad stadsgräns. En gräns som redan finns och som definieras av E65:an. Eftersom Malmös politiker bestämde sig redan 2007 att inte låta staden expandera över huvud taget utanför denna gräns har den med åren blivit allt tydligare. Den fungerar nästan som en medeltida stadsmur, men mer port än mur. Innanför denna har Malmö vuxit – inåt mot den gamla stadskärnan och uppåt, mot himlen.
[…]
Om E65:an bildar en yttre gräns så har tillväxten skett i de downtown-stråk – eller urbana korridorer – som för in till den gamla staden. Dessa är: Pildammsvägen,
Trelleborgsvägen, Ystadsvägen, Amiralitetsgatan, Riksväg 11 mot Staffanstorp samt Stockholmsvägen. Här har man satsat på att låta husen få högre höjd, här ligger handelshusen. Här ligger marknaderna och bazaarerna – det som dragit till sig folk och i sin tur ännu mer exploatering. Det som gör att Malmö 2050 har blivit en stad av det gamla slaget, där skillnader – sociala, kulturella och ekonomiska – finns sida vid sida. Som städerna var förr i världen.
[…]
Utanför den markerade staden kännetecknas Malmö 2050 av två tydliga ting. Åkermark och jordbruk har blivit de mest avancerade världen kan skåda när det gäller miljötänkande och kvalitet. På sina håll har det dykt upp hotell, sommarbostäder och upplevelsecentra
Det sista citatet andas som synes tydliga referenser till en viss Le Corbusier… Lägg även märke till hur skillnaderna, även de ekonomiska, erkänns som en naturlig och definierande del av det urbana livet. Nåväl, att plocka bra citat och bygga ett blogginlägg är ganska enkelt, men det gäller att plocka de mest talande och relevanta. Låt oss avsluta med ett referat som återkopplar till vår inledning, nämligen hur vitalt det är med framtidsvisioner:
"Stadsutveckling på 2000-talet handlar lika mycket om att skapa en berättelse
som att bygga stad. Utan berättelse blir det byggda tamt, avsiktslöst och intetsägande. Det är den kanske viktigaste erfarenheten vi på Färgfabriken
fått under nära tio års arbete med stadsutveckling. Och frågan är därför vilken
berättelse det är som Malmö ska berätta."
Frågan är också vilken berättelse Öresundsregionen ska berätta…!?
Hela skriften om Malmö 2050 kan laddas ner här.
Läs även andra bloggares åsikter om Färgfabriken, Jan Åman, Malmö, Tokyo
Quicksilver Bowlriders kommer tillbaka till Malmö för tredje året i rad! Återigen kommer Stapelbäddsparken vara finalarena för hela världscupavslutningen. Skateboardtävlingarna kommer att gå av stapeln 12-15 juni i sommar efter att touren tidigare under året gjort stopp i bl a Paris, Wien, Lissabon, Prag, Milano och London. Det betyder att vi får se sådana här sköna bilder i år igen:
Allt tyder nu på att Köpenhamns kommun kommer att tillåta kvinnor att bada topless i de kommunala badhusen. Kommunens ämbetsmän anser, inför ett beslut i Kultur- och fritidsutskottet nästa vecka, att det inte ska vara några särskilda regler utifrån kön och att det därmed ska vara tillåtet, under hela badets öppettider, att bada med bar överkropp. ”Bara Bröst-rörelsen” har sitt ursprung i Sverige och ser nu alltså ut att vinna en stor seger på andra sidan Öresund.
I Politiken.dk kan man läsa om den politiska processen i Köpenhamns kommun och meningsskiljaktigheterna i denna fråga. Pajaspartiet Dansk Folkeparti, som motsätter sig förslaget, visar återigen prov på märklig logik och en ålderdomlig, inskränkt världsbild:
"Der er jo mange børn i svømmehallen", säger DFs Karin Storgaard till tidningen.
Och???
Länk: Bara Brösts svenska blogg. I det senaste inlägget argumenterar man varför Sverige behöver en skärpt diskrimineringslagstiftning.
Läs även andra bloggares åsikter om Bara Bröst, Köpenhamn, bröst, topless, feminism
Öresundsbloggen har i ett tidigare inlägg berättat att Lund just nu växer snabbast av de större städerna i Sverige och att staden upplever en byggboom av sällan skådat slag. Idag släppte kommunen färska befolkningssiffror och folkökningsprognoser som verkligen bekräftar denna bild. Lund har idag drygt 105 000 invånare. Under 2007 växte kommunen med mer än 2000 nya invånare och man prognostiserar att befolkningen kommer att fortsätta växa med 1000-2000 personer per år de närmaste åren. Om prognoserna skulle visa sig riktiga kommer Lund att ha ca 110 000 invånare år 2010 och hela 124 000 år 2020. Läs mer om befolkningsprognosen på kommunens hemsida. Hela rapporten kan laddas ner här, och alla siffror återfinns i en excelfil.
Befolkningsstatistiken uppmärksammas i flera medier, bl a Sydsvenskan. Följande citat ur deras artikel är särskilt intressant:
”Exakt hur mycket Lund kommer att växa är inte helt enkelt att förutse. Konjunkturen och byggherrarnas vilja att bygga påverkar liksom hur snabbt det går för näringslivet. Mycket handlar om hur Brunnshög utvecklas och om ESS hamnar i Lund.”
Sista meningen bekräftar vad Öresundsbloggen i flera tidigare inlägg velat förmedla, nämligen hur gigantisk forskningsanläggningen ESS egentligen är, samt hur viktigt det är med en expansiv och tillåtande utbyggnad på Brunnshög! Här får man definitivt inte vara rädd för att bygga högt. Apropå Brunnshög: Den som är nyfiken på hur de olika arkitektförslagen för hotellet vid Högsta punkten såg ut (och alltså inte bara vinnande Symbios) bör bege sig till Stadsbiblioteket i Lund där en utställning pågår till och med den 4 maj!
I en annan av Sydsvenskans artiklar nämns förresten att man nu börjat riva den gamla ishallen i Lund för att kunna påbörja den framtida bostadsbebyggelsen. Därmed kan den nya Färs och Frosta Sparbank Arena få möjlighet att bättre komma till sin rätt. Det ska bli spännande att se hur anläggningen kommer att se ut med sin nya fasad..!
Läs även andra bloggares åsikter om Lund, ESS, Brunnshög
För alla som jobbar med eller är intresserade av stadsutveckling, samhällsplanering och byggprojekt kan vi tipsa om två små ”happenings” i Öresundsregionen:
Redan denna vecka, 23-24 april, går Real Estate Øresund av stapeln i Köpenhamn/Malmö. Tvådagarskonferensen marknadsför sig som den nya mötesplatsen för beslutsfattare inom fastighetsbranschen och vänder sig alltså främst till yrkesfolk. Affischnamn är den prisbelönta franska arkitekten Manuelle Gautrand som kommer att tala om hur företag kan använda arkitektur i arbetet med att etablera och kommunicera en image. (Detta är för övrigt något som vi anser att även regionens olika kommuner bör lyssna noga på…) Den 23 april håller man till i Den Sorte Diamant i Köpenhamn och dagen efter flyttar konferensen över till den svenska sidan, Slagthuset i Malmö. Anmälan sker här.
Lite längre fram i vår, den 16 maj, hålls en konferens i Helsingborg under rubriken Kreativa kryphål för hälsa och stadsutveckling. Den handlar om hur man kan göra städer attraktiva på ett sätt som lockar nya investerare och besökare, men som samtidigt stimulerar kraften hos dem som redan bor och verkar i staden. Dessutom måste långsiktighet i frågor som miljö, hälsa och trivsel skapas. Detta är givetvis ett mycket intressant ämne för en kommun som Helsingborg som står inför ett av de största stadsutvecklingsprojekten i Sveriges historia, H+ (detta projekt återkommer vi till i framtida blogginlägg..!)
Konferensens talare: Jerker Söderlind (arkitekt och forskare vid KTH), Elisabeth Högdahl (etnolog vid Campus Helsingborg, en del av Lunds universitet) samt Charles Landry (brittisk stadsutvecklare). Inbjudan kan laddas ner här.
Läs även andra bloggares åsikter om stadsutveckling, Helsingborg, arkitektur
Som vi tidigare berättat så ska den anrika Saluhallen i Lund byggas ut, vilket är synnerligen välkommet. Sydsvenskan berättade igår att Lundafastigheter nu tagit fram ett nytt, och troligtvis slutgiltigt, förslag på hur utbyggnaden ska se ut. Se grafik över förslaget här.
Öresundsbloggen är, utifrån Sydsvenskans grafik, försiktigt positiv till förslagets exteriör men vi aktar oss än så länge för att "hylla" det. Vi har trots allt inte sett några riktiga skisser än men det låter ju åtminstone snyggt med ”grå granit”. Fasaden mot Botulfsplatsen blir ju dessutom riktigt bra! Vad gäller det interiöra har arkitekterna Björn Hegelund och Wiggo Marsvik tänkt helt rätt:
"– Vårt förslag innebär att besökarna cirkulerar bättre och att alla butikerna nås från gångarna. Det blir inga B-lägen i hallen, förklarar Wiggo Marsvik."
Läs även andra bloggares åsikter om Lund
