De senaste åren har fastighetsägaren Arne Paulssons kapital och inflytande ökat snabbt i Lund. I en serie artiklar ska Sydsvenskan granska Paulsson-koncernen.
LUND. Femton år har gått sedan Arne Paulsson lade om rodret, sålde glasmästeriet och började samla på hus.
Då inleddes också en enastående tillväxtsaga: resan mot en position som Lunds i särklass störste privata byggherre.
Ett trettiotal aktiebolag, ekonomiska föreningar och handelsbolag. Vilande, aktiva, ägande varandra i lager på lager. Tillgångar värda runt en miljard kronor tillsammans. I alla fall om man får tro 2008 års årsredovisningar.
Men frågan är hur rättvisande bilden är. Att sätta sig in Paulssonkoncernens verksamhet och företagsstruktur låter sig inte göras i en handvändning.
Och att själv svara på hur mycket pengar Paulssonföretagen egentligen har och vad deras fastigheter är värda – nej, det är inte bolagens verkställande direktör Ulf Wallén intresserad av.
– Jag vet inte om det finns någon anledning att gå ut med det. Dessutom är det jättesvårt att säga. Det ändras hela tiden, säger Ulf Wallén.
Vi träffar honom tillsammans med Börje Svensson, styrelseordförande i Paulssonkoncernens många bolag, på huvudkontoret i Hypotekshuset på Kyrkogatan i Lund.
– Pengar är inte målet för oss, utan ett medel. Vårt mål är att verka i Lund, sköta våra fastigheter och sköta dem väl. Till skillnad från många andra företag, där avkastning och resultat är prio ett, konstaterar Börje Svensson.
Ett tema återkommer i Sydsvenskans intervjuer med Paulssonföreträdare: bolaget är alls inte så stort – inte jämfört med giganter som Wihlborgs och Stena. Och inte sitter man och räknar pengar. Inte heller har man så mycket makt. Inte jämfört med kommunens tjänstemän och politiker.
Att Paulssons blivit så stora i Lund beror nog mest på att det saknas konkurrenter som gitter göra affärer i stan, hävdar man.
– Vi försöker förvalta fastigheter på ett bra sätt. Vi sitter inte med en stor fet kassa. Vi vill hela tiden hitta nya projekt, säger Ulf Wallén.
Grundplåten till dagens Paulssons härrör från slutet av 1980-talet. Arne Paulssons glasmästeri, som han startade som 24-åring 1960 hade då vuxit från noll till en omsättning på runt 40 miljoner om året.
Men efter att ha fått rådet att trappa ner och jobba lite mindre beslutar sig Arne Paulsson för att sälja sina aktier i glasmästeriet. Köpare är Windoor AB, ett företag som tillverkar material för balkonginglasning och som han själv varit med om att grunda.
– Det var efter krisen i slutet av 1980-talet och början av 90-talet. Det var mycket konkurser och det var mycket fastigheter ute på marknaden. Så det föll väl sig naturligt att köpa fastigheter, säger Ulf Wallén.
Basen för Paulssonföretagens verksamhet är förvaltning av fastigheter – alltså att äga och hyra ut. Både till bostäder och till andra verksamheter.
Med åren har denna del kompletterats med andra typer av affärer. Framför allt har det handlat om att köpa tomter, fixa byggrätt och så uppföra bostadsrätter. Varefter dessa säljs på Lunds heta bostadsmarknad och i bästa fall inbringar en god vinst till byggherren.
–Förutsättningen för att växa är att skapa eget kapital. Den möjligheten finns när man går in i korta bostadsprojekt, säger Börje Svensson.
Exempel på sådana satsningar är Diamantenhuset på Karl XII-gatan. Idag väntar liknande exploatering på tomter vid Kung Oscars bro, utefter Trollebergsvägen och på tomten norr om Allhelgonakyrkan. Bland annat.
– För att kunna behålla fler fastigheter i förvaltning måste man skapa ett eget kapital. Där har Arne varit mycket framgångsrik. Överskottet har stannat i bolaget och därmed har förutsättningarna för att växa varit goda, säger Börje Svensson.
Huvudpersonen i berättelsen, Arne Paulsson, började alltså köpa fastigheter under 1990-talets första år. Första gången hans skicklighet i att förvalta gamla byggnader fick uppmärksamhet, var i samband med köpet av anrika Bryggeriet på Kävlingevägen, som Paulssons byggde om till bostadsrätter.
Före honom hade två andra entreprenörer misslyckats med att få rätsida på projektet men Arne Paulsson var villig att satsa.
De senaste åren har Paulssons plöjt ner stora belopp – renoveringen har kostat cirka 30 miljoner – i kvarteret Apotekaren, alltså husen där bland annat Apoteket Svanen ligger.
– Det är ett exempel på sådant ingen annan aktör gör. Tittar man på avkastningen, nyckeltalen, på lönsamheten är sådana projekt inte alls intressanta. Men glädjen att äga och vårda fina byggnader kan ibland vara mer värd än att det ser trevligt ut på sista raden i årsredovisningen, säger Börje Svensson.
Förvaltning, nybyggen, kulturhus. Behåll pengarna i firman. Koncentration på Lund, där lokalkännedom och kontakter skiljer ut Paulssons från konkurrenterna. Så ser strategin ut.
Och framtiden?
Den finns på Klostergården, där företaget väntar på att få påbörja bygget av drygt 500 bostadsrätter och i de nya kvarteren invid Kung Oscars bro.
Samt på Brunnshög, förstås. Lunds nya expansiva stadsdel – i alla fall om politikerna får som de vill och där Paulssons vill vara med och bygga.
Idéer saknas inte. Både Ulf Wallén och Börje Svensson ser som en del av sina arbetsuppgifter att agera bromsklossar för 73-årige Arne Paulsson.
– Han gasar ju alltid själv, säger Börje Svensson.
– Så ibland har det varit min viktigaste uppgift att säga nej. Men det blir å andra sidan rätt mycket ”ja” också.
Läs även andra bloggar om Arne Paulsson, fastigheter, Lund, företagande, entreprenörskap