I höst tar Malmö stad över det mäktiga Kalkbrottet nära Öresundsbrons fäste från nuvarande ägaren Heidelberg cement. Då blir en av Sveriges häftigaste platser återigen tillgänglig för allmänheten, även om det kommer att ske i begränsad omfattning. Dagbrottet är så stort och djupt att det skulle kunna rymma alla Malmös byggnader. 59 meter under havsytan är detta Sveriges lägst belägna punkt. Eftersom brottet har ett unikt natur- och djurliv kommer det nu att bli naturreservat, rapporterar Sydsvenskan. Självklart är det viktigt att ta hänsyn till dessa värden när allmänhetens tillgång till brottet ska bestämmas. Öresundsbloggen vill ändå betona vikten av att Kalkbrottet blir så tillgängligt som möjligt. Då skapas nämligen en ny turistattraktion för hela Öresundsregionen som kommer att utgöra ett bra komplement och alternativ till de mer materiella som nu etableras i södra Malmö (Point Hyllie, Emporia, Malmö Arena, spahotellet på Lernacken, eventuell temapark osv). Men det räcker givetvis inte med att anlägga promenadslingor och enstaka bussturer. Varför inte göra en del av brottet till konstutställning? Man kan också tänka sig filmvisningar, konserter och teaterföreställningar, åtminstone vid väl valda tidpunkter då djurlivet inte påverkas för mycket. Även en mindre del av den underjordiska tunnel som mynnar i brottet bör utnyttjas på något vis.
Hur ska då denna nya attraktion marknadsföras? Om Kalkbrottet görs tillgängligt som inspelningsplats för långfilmer, TV-program, musikvideos och reklamfilmer så är svaret att platsen nog kommer att marknadsföra sig själv! Sådant material kommer att bidra till att göra brottet välkänt även utanför Malmö och eftersom staden inte beställt eller finansierat det så håller det hög trovärdighet. För filmer är dessutom livslängden lång. Detta är kanske något för staden att ta fasta vid tillsammans med Oresund Film Comisson?
Områdena runt omkring Kalkbrottet exploateras nu snabbt med ny bostadsbebyggelse. Tyvärr ser denna bebyggelse inte ut att bli så storslagen som de ursprungliga planerna skissade. Bostadshusen blir lägre och mer slätstrukna och placeras längre ifrån dagbrottskanten. Även de fyra glastorn som danska Domus arkitekter föreslagit verkar vara borta från diskussionen. Detta är synd, ty genom en mer iögonfallande bebyggelse skulle Kalkbrottets särskilda stillhet och ödslighet bli mer uppenbar. Från stadens sida tala man gärna om en ”oas” i storstaden men denna känsla av lugn och stillhet framkallas bäst genom kontrasten mellan natur och storstad. Genom att bygga högt runt Kalkbrottet får man en mäktig kuliss som genererar en skarp kontrast mellan urbant och ruralt. Resultatet blir ett stort möte mellan två världar – en grym attraktion i sig!
